2/9 – Postojna grotta & slott

Efter en god natts sömn och en god frukost var det dax för en 25 minuters promenad till Postojnas grotta. Inträdet var € 28,5 och biljetten kan köpas på internet.

Det släppte in folk varje hel timma. Och man gick in efter det språk man valt. Tågrälsen i grottan började byggas på 1800-talet.

När vi hade åkt tåg en lång bit in i grottan stannade de och vi fick kliva av för att gå

Grottans tak fanns 40-50 meter upp eller 10 cm upp, variationerna var stora. Ibland kom vi ut i en sal på 200 kvm och ibland kunde man ta i båda väggarna samtidigt.

Guiden sa att det fanns fisk-ödla-groda i grottan, diffust vad det egentligen var. Men hon visste att de kunde bli 100 år och klara sig utan mat i 10 år, det är ju inte illa…

Så åkte vi en sväng runt slottet som byggdes mot klippan som hade en grotta i sig, Predjama castle. Inget vackert slott, men fräckt. Många gångar från slottet ledde genom grottan och ut på andra sidan.

Det var en bit att gå och Hans hade ju stukat foten så han var ju invalid. Vi fick betala på den vanliga parkeringen och fick sedan köra upp till handikappsparkeringarna. Agneta sa; invalido till vakten och visade kvittot så fick vi en perfekt parkering. Vi beslöt att bara titta på slottet från utsidan, det räckte med parkering för €5

Fika i våran käcka bil mitt ute i naturen smakade underbart. Agneta hittade fåglar och andra djur att fotografera.

Motorvägen tog oss snabbt nordväst och efter 1,5 timmar var vi vid Bledsjön

Det var mycket aktivitet runt sjön och gångbanan som går runt hela sjön var vältrafikerad.

Från rätt håll får man kort på både kyrkan på ön och borgen på berget

Vi körde en sväng runt borgen på berget, men fick inte bättre vy över ön därifrån

Så körde vi till hotellet. När vi var nästan framme kom en jättetraktor runt kräket i full fart. Hans bromsade så bilen stod still, bromsade gjorde även traktorn, som tog upp hela vägen med sin bredd. Men en så tung traktor är inte lätt att få stopp på. Alla fyra i bilen väntade på smällen, men han fick stopp när det var en halvmeter kvar PUH!!!

Efter den upplevelsen var vi framme och lämnade bilen på lite skakiga ben. En trevlig kvinna tog emot oss och gav oss nyckeln till “sviten”. Vi kände oss som Lasse Åberg när han blev tilldelad anexet. Allra högst upp under taket fanns den och det var väl inte vad vi kallar svit.

Vi tog bilen till närmaste stad, minnet av traktorn satt kvar i varje kurva. I en resturang, inte så mycket för världen, bjöds vi på jättegod mat. Så passade vi på att handla lite i mataffären innan vi åkte tillbaka till hotellet

Vi avslutade kvällen med ett par omgångar Blitz som Agneta vann varje gång.

Lördag 3/9