Frukost var en upplevelse. Mannen på bild hälsade alla välkomna och tackade dem för besöket och letade bord och torkade sv bord för att få plats mes nya gäster. Däremellan delade han ut mat, gjorde drinkar och pratade glatt med gäster. Han var ett rent skådespel
Idag bestämde vi oss för att gå västerut till varuhuset Amoreiras
Det var ett lyxigt varuhus med små dyra butiker
Därifrån gick vi till akvedukt Aqua des livrés. Det kostade €3/ person att gå ut på den och det var det inte värt.
Överallt fanns det pyttesmå minimarket med allt man kan tänkas nöd-behöva.
Och så gick vi tillbaka till El corte ingles, varuhuset som vi kom upp i när vi tog tunnelbanan från flygplatsen.
Det var som ett stort NK. På 4 våningen kunde Man köpa barnkläder av alla tänkbara märken
Sen gick vi ner till hotellet för kisspaus innan vi vandrade ner mot centrum och affärsgatan (under hissen). Där kunde man bl à köpa god glass, även om ingen glass får upp mot italiensk.
Vi fortsatte upp mot Baxia för att ta till vänster och ner till vattnet. Väl nere vi vattnet gick vi till saluhallen, Time out market.
Så var det dax att vila kropparna på en parkbänk i solen nere vid vattnet.
Vi bestämde oss för att Baxia Alto fanns kvar på listan över saker att se så vi traskade upp för de branta backarna!
Även här fanns en spårvagn för det som hellre betalade än att röra på sig
Väl uppe skulle vi bara titta på utsikten och kom då till en plats med skön livemusik!
Där var vi och många ungdomar tvungna att slå oss ner en stund och njuta av musik, utsikt, sol och en öl.
Vår vandring gick vidare på höjden och dök ett annat varuhus upp, Embaixada. Läckert ombyggt gammalt palats från 1857. Parken bredvid var både mysig och vacker.
Det var inte lika lätt att hitta ätstölle på vägen tillbaka till hotellet så vi hamnade nästan nere vi Rossio innan vi dök in på en liten oromantisk resturang med fantastiskt god mat och trevlig personal. Så återstod hemvägen, som blev uppför. Trötta fötter hade vandrat över 28000 steg