Frukosten, precis som hemma. Vi hade med oss både bryggkaffe och Neskaffe. Enkelheten med neskaffe gör att vi inte hade behövts med vanligt bryggkaffe. Den platsen hade vi kunnat spara till annat. Apelsinjuice, det finns inte god apelsinjuice i mataffärerna söderut så Kate hade packat ner blandar från Sverige  vilket fungerade perfekt. Crunches och müsli, ett svenskt paket räcker för 2,5 veckors resa.

DATUM Tor 12/6 Fre 13/6 Lör 14/6 Sön 15/6 Mån 16/6 Tis 17/6 Ons 18/6 Tor 19/6 Fre 20/6 Lör 21/6 Sön 22/6 Mån 23/6 Tis 24/6 Ons 25/6 Tor 26/6 Fre 27/6 Lör 28/6 Sön 29/6 Mån 30/6 Tis 1/7 Ons 2/7 Resplan

Det käcka bilburet är inte riktigt kompatibelt med våra stolar, 10 cm hör högt. Det blir att man ställer tallriken i knät och äter.

Berth har räknat ut hur det ska fixas till. Dessutom tappar det skruvarna som håller benen så snart har vi även bordet i knät

vi åkte upp till den enorma borgen. Man kom bara in på borggården och i entréerna på husen där.

Om man ville se mer fick man köpa den korta guidningsturen på 3 timmar. Den långa var det redan för sent för, den började 9 och pågick i 7 timmar. Vi hoppade över båda.

Det var så otroligt mycket motorcyklar på vägarna. Var kommer alla från?

De kommer från Sestriere! Det var tydligen en MC mässa där

Aldrig har vi sett så många motorcyklar. Och det gick tydligen att provköra. Kanske därför vi mötte så många på de slingriga vägarna.

Kate gillar inte motorcyklar för hon har sett konsekvenser. Men många fina pojkar fanns det också att titta på (med oroliga mammor som inte vill att de ska köra hoj)

Så körde vi vidare uppe bland bergen mot Frankrike, slingriga vägar, små byar och höga berg.

Mat och glass letade vi efter och först hittade vi en gelatteria och njöt av den sista italienska glassen

Sen hittade vi ett rastställe där vi dukade upp vår italienska delikatessbricka. Det blev en go-fika

Vi åkte förbi Susa, staden i Susadalen. Där fanns en amfibieteater som de iordningställde för konsert. Det var 34* och vi flydde tillbaka till bilen och satte på ACn. Man kan bara beundra dem som orkar jobba när det är så varmt

Motorcyklarna körde som vildar och körde om så man fick hicka när de precis hann in framför den mötande bilen.När vi kom fram till det slingrigaste partiet flög en helikopter alldeles ovanför oss

Och sedan var det helt stopp. Nästan uppe för slingervägen, den var så brant så man kunde se hela vägen från där vi stod nästan längst nere, stod en brandbil och vi gissade på krock mellan bil och mc.

45 minuter senare visste vi. Det var inte mycket kvar av den motorcykeln. Ett framhjul på gaffeln och resten var en odefinierbar hög med skrot. Det kunde inte ha gått bra för den killen.

En dyr dag för mcLarens ägaren. ChatGPT kunde berätta att tre personer varit inblandade i olyckan. De två i personbilen klarade sig utan skador medan MC-föraren blev mycket svårt skadade och avfördes med helicopter till ett sjukhus i Frankrike

Efter att ha vänt på lägre höjder så återvände vi uppför igen, alpsjöar eller dammar som det egentligen var och vattenfall var ett fint inslag i de gröna vidderna.

Fruktansvärt slingriga vägar utan något räcke alls tog oss upp till 2764 meters höjd och bara 17*

När vi nådde toppen stannade vi och gick en promenad och kollade utsikten

På högsta toppen fanns en cirkel med beskrivning på vad man såg åt de olika hållen. Vi var omgärdade av bergstoppar på mellan 2600 – 3800 meter.

Imponerande att befinna sig i Val di Sieres översta liftsystem. Och den lila slingriga vägen tog oss ner mellan alla sorters liftar.

Vi gick en promenad in till centrum av Val di Siere som var helt död. Tanken var att hitta en restaurang som kunde erbjuda middag, men inget var öppet. Däremot fanns det många nybyggda hotell.

Det var en bra camping som vi hittade och fantastiskt skönt med en dusch. Eftersom vi inte fick tag i middag idag så vi åt upp resten av den lyxiga delikatessbrickan

Solen försvann bakom topparna och vi fick en lugn kväll till bruset av en å.

SAMMANFATTNING

Det var en händelserik dag, med mycket intressant att se.   Det som fastnade mest var nog olyckan som vi hamnade efter. Livet är kort och skört, man ska vara rädd om sig och sin omgivning.     Vilket otroligt stort liftsystem det är i Val di Siere. OCh vilken känsla att köra på de mycket smala slingriga vägarna ner mellan pister och liftar. Vi räknade, här åkte vi skidor för 45!!! år sedan!