Vi bor på ett litet mysigt hotell. Utsikten från vårt fönster är inget vi skryter med.
Vi hade bokat frukost till klockan 9. Man fick gå till kvinnan längst in och berätta vad man ville äta så plockade hon fram. Det smakade gott. Och kaffet, underbart!
Vi gick 500 meter till centralstationen och tog tunnelbanan. Enkel betalning, man bara blippade sitt kreditkort.
Tunnelbanan var precis som alla andra, trång.
Målet var Vatikanstaten och det bokade inträdet till basilika och Sixtinska kapellet.
Vi hade lite tid över så vi gick till Casel Angelo
Eftersom det hade regnat natten innan så speglade San Piedro kyrkan
Fina broar över Tibern och borgen från 100-talet, som har skyddat flera påvar men även fungerat som fängelse
Så gick vi in i San Piedro kyrkan, säkerhetskontroller och temp-mätning krävdes. Men Berth var inte nöjd med att vi inte visade biljetterna så han letade efter vägen till Sixtinska kapellet. Tillslut berättade ett par vakter att vi var tvungen att gå ut ur Vatikanstaten igen och runt ca 1 km för att komma till ingången till vatikanmuseet. Skulle då inträdesbiljetten räcka i tid?
Japp! Efter en rask promenad var vi framme. Vouchern skulle omvandlas till biljett och vi skulle genomgå säkerhetskontroller. Vi gick in 12.30
Här fanns oändligt att se. Allt från egyptiska mumier till otroliga takmålningar och skulpturer. T o m Dali fick en plats.
Det fanns mattor som såg ut som målningar.
Så äntligen kom vi fram till Sixtinska kapellet och samlingen med målningar av Michelangelo. (Här fick man inte ta kort eller prata högt)
Men VA?? Var är målningen på brödsbrytelsen???
Hmm i klostret Santa Maria della Grazie i Milano, där finns takmålningen av den sista måltiden målad av Leonardo da Vinci. Där stod vi förvånade och tittade på två fingrar som pekade på varandra. Det är inte första gången en tavla som vi trodde var målad av Michelangelo, faktiskt var målad av da Vinci.
En liten promenad i den fina parken hann vi med.
Kl 15 lämnade vi museet. Kropparna var hungriga och trötta. Men mycket god mat gjorde nytta.
Lite shopping blev det i förbipasserande apotek, optiker och fotbollssupportbutik.
Berth och Kate passade på att shoppa efterrätt påväg tillbaka till San Pietro kyrkan, som vi inte hann med innan. Mums
Kyrkan är 132,5 meter hög och ytan på insidan är 15 160 kvadratmeter stor så att teoretiskt kan 60 000 människor samtidigt få plats. Långhuset har en längd av 187 meter och är 27,50 meter brett. Tvärskeppets mått i bredden är 138 meter.
Kyrkliga statyer är inte alltid så goda. Med små hemska djur och skelett
Vi lämnade Vatikanstaten och gick österut.
Vi passerade piazza Novano och vidare på små gator bitvis fulla med restauranger
Så kom vi fram till Fontana di Trevi, alltid lika mycket folk!
Vi var inte riktigt hungriga så vi fortsatte att gå. Det var lite kallt där vinden kom åt men mellan husen var det varmare.
Så kom vi fram till Spanska trappan, 20 minuters promenad från fontänen. Trapporna skulle testas.
På vår hemväg hittade vi en liten restaurang som serverade, pizza 😀
Det finns fina hus och gamla romerska lämningar överallt.
Hemma var vi vid midnatt