Efter en god natts sömn och god frukost begav vi oss nordväst mot Riksgränsen.

Det fanns inte många rastplatser men de som fanns var med vacker vy.

Vi körde vägen längs Torneträsk, OJ vilken lång sjö!!!

Snöfläckiga berg hade vi runtomkring oss.

Vi stannade till i Abisko.

Varför byggdes det en by här??? Jo för att de som sprängde den långa tågtunneln vid sekelskiftet 1800-1900 behövde någonstans att bo. Nu för tiden lever de som bor i Abisko på turisterna.

Vi körde förbi Björkliden till Riksgränsen där vi kollade in liftarna och handlade lite mat. På sommaren behöver man stege UPP till toaletterna, på vintern får man gräva fram dem.

Så körde vi tillbaka igen och fick en fin vy på Lapporten

Så körde vi upp till Björkliden och tittade på hotellet som var jättefint, och på skidbackarna.

Vi hittade en fin plats vid ett vattendrag där vi åt vår fika. Berth tog tempen på vattnet, 15°, vi var väl ändå inte så sugna på att bada.

Det var många forsar och bäckar som ledde till Torneträsk.

Sen bestämde vi oss för att vi hann åka till Nikkaloukta även om det var en t/r-väg på 12 mil. Vill man bestiga Kebnekaise så börjar man i Nikkaloukta och går genom porten bakom oss på bilden.

Vi nöjde oss med vyerna även om vi senare fick veta att det inte var Kebnekaise vi såg.

Men vi såg sydtoppen på Kebnekaise från vägen som går till Nikkaloukta. (Man behöver bara veta vad det är man ska titta efter)

Middag tillika kvällsmat blev pizza i ”hotellets” / vandrarhemmets kök.

Rummet var verkligen av det enklaste slaget med toa i hallen. INTE värt 845 kr!  Men det låg ju käckt precis vid liften i Dundret om man skulle bo där på vintern.