Vi gick tillbaka till pest och kopplade av och vilade fötterna på ett kafé där vi tog oss var sin glass och kaffe. Vi gick lite i affärer, det var nog helg här också för det var inte så mycket öppet, men vi hittade var sitt par.

En båttur på Donau blev det sedan. Det var riktigt roligt att se allt från vattnet, och att ha fått åka båt på Donau!

Slottet från älven

Parliamentet som alltid renoveras någonstans

St Matheus kyrka och fiskarbastiljonen.

 

Promenad längs Donau och sedan god middag

 

Vi gick längs älven tillbaka till hotellet och passerade alla skorna på vägen. Historien säger att dessa tillhörde judar som försökte fly 1944 men blev skjutna av arrow cross.
Vi åt en fantastisk middag på “Only Italy” rätt över gatan och färska jordgubbar på hotellrummet.

 

Andressy ut är en lång gata

 

Vi beslutade oss för att gå den långa gatan Andressy. Här låg Terror House som var ett museum som visade terror och krigets Ungern. Allt stod och sas  på ungerska så man fick förlita sig på bilderna och ett litet informationsblad.

 

 

 

Vi hittade en rolig kombination av nöje, “ta en kopp kaffe medan du tatuerar dig”.

 

 

 

 

 

Vi gick den långa gatan till hjältarnas plats och sedan vidare in i parken.

Även här var det fina gamla byggnader och det stora badet som inte hade någon insyn alls.

Tivoli och Zoo låg också här. Allt står på ungerska och två attraktioner var stängs, vilka?

Eftersom det bra var bergbanan som vi ville åka så tog vi en glass istället. Vi tog tunnelbanan tillbaka.

Vi gick till “sugarshop” Budapests största godisaffär. Den är inte mycket större än det som syns på bilden. Vi uppskattar de svenska godiset, men vi köpte lite polkagrisar till barnen i familjen.

 

 

 

Hungriga magar mättades med hamburgare på Ring. den ligger på Andressy aveny.

 

 

 

Riktigt goda hamburgare, värt ett besök

När man gått hela Andressy aveny åt andra hållet så kommer man till mitt i centrum.

De hade långa spårvagnar

 

Marknad och stängt museum

 

Vi gick resten Adrassey avenyn och kom så småningom till gågatan Vadu som fortsatte på andra sidan om Elizabethbrons fäste. I änden på gatan låg ett litet torg och saluhallen som var stoooor.

Vi gick genom hallen och tittade på det mesta.

Sen tog vi en kopp kaffe och bestämde oss för att se museet om förintelsen.

Det var en lång väg art gå, säkert 5 km. När vi kom fram hade de stängt biljettkassan.
Vi satt en stund och åt upp våra mosiga jordgubbar.

Trötta tog vi oss ner till Donau. Vi satt på en parkbänk i en timma och bara kopplade av.
Berth spanade in båtlivet på floden.

Vi gick den långa vägen tillbaka längs floden och kom till “for sale” restaurangen som var full med post-it och andra lappar. Den ligger alldeles vid marknaden.

Av 167 huvudrätter valde vi två. Och vi blev ordentligt mätta. Lite live-musik gjorde att vi stannade en stund till.

Det började med post-it lappar med saker man ville sälja, men nu hänger det allt möjligt,
från post-it till tags från resväskor.

Kvällen var varm och det var väldigt mycket folk ute. En park var som en myrstack, full av ungdomar.

 

Dagen gav stegrekord på över 20000steg och det kändes i både fötter och ben.