Frukost i solen, så skönt. Natten var kall
Ställplatsen var precis nedanför skidstadion. Här tränar alla, cyklar eller springer.
I Lazice hittade vi vår nya äggkopp! Andra tänker att man ska ha den till att mäta spagetti med, men ni ser ju – det är en äggkopp för tre
Vägen till Marmolada gick genom dalarna mellan de höga bergen
Vi körde mot Canazei och vidare mot Marmolada
Vi tog de tre linbanorna (€80) upp till toppen
Agneta uppskattade inte riktigt linbaneturan, men det var också brant.
Toppstationen låg på 3265 m höjd. Lite utsikt fick vi trots alla moln
Vi körde vidare en bit och fikade på en fin rastplats i en liten by.
Och sedan körde vi mot Arabba och vidare runt Stella Ronda
Strax ovanför Coravara sträcker sig bergen vackert särskilt när solen lyser på dem.
Vi körde igenom skidområde efter skidområde Corvara, Canazei, Arabba…
Dolomiterna har så taggiga berg
Vägarna var varierande. Den gick genom vanliga tunnlar och även lavintunnlar
Vi körde ur alla skidområden och följde motorvägen på hög höjd för att , när vi nästan kom ner till motorvägen vända upp igen. Vägen var oerhört slingrig till nattens ställplats
Man fick vacker utsikt som tack för besväret.
Och inte kunde man väl tro att det fanns en restaurang mitt uti ingenstans. Och bara 50 meter från ställplatsen. De serverade riktigt god mat.
Berth och Kate gick en promenad till stjärnskåderianläggningen. På vägen kunde de kolla in i ladugården där alla korna var. Vacker blev avslutningen på en trevlig kväll
Man är lika fascinerad varje gång man kör i Dolomiterna. Man kör uppe mellan skidorterna och även upp bland backarna. Fräcka berg, fantastiska utsikter och fina små byar.
Vägen vi körde för att komma till bondgården vi bodde vid var eländig, men det fanns bättre vägar dit. Fin utsikt, bra restaurang och parkeringen hade fina toaletter och duschar. Vi bodde bra.
