Sovmorgon idag. Frukosten blev lite torftig idag… Istället för att komma hem med bröd och frukost igår blev den en halv pizza var som kom med hem, och den ville vi inte ha till frukost. Men vi hade yogurt, kex och mannafrutti och det blir man mätt på. Bara det finns kaffe;)

Utcheckning = lämna rummet med nyckeln i dörren, så var vi på väg.

Vi valde motorvägen söderut. Och den gick genom berg och dalar. In i en tunnel, ut på en bro, hela tiden. Vilka vägbyggen!

Ju längre söderut vi kom desto mer tornade bergen upp sig väster om oss.

Stranden, Colonga spaggia, Berth hade sett ut, var bättre än vi kunnat tro. Alltså, parkeringen låg alldeles bredvid och kostade gratis, stranden var inte överfull men befolkades av ungdomar och familjer i alla åldrar.

När vi kom satt 4 pojkar under två parasoll med var sin öl. Sen kom 2 flickor och ett förälskat par och två flickor till – och en massa öl. En trevlig tillställning med många glada skratt. Vi förstod ingenting.

13.00: Lunchen bestod av resterna som blev över av pizzan dagen innan. Det var riktigt gott.

Vattnet var varmt och gott, 28 kanske, så det svalkade gott för i skuggan var det 34, men det fläktade lite också.

Vi låg i en båthamn. Det vill säga, båtarna var uppdragna på stranden på båtkärror och när de skulle sjösättas startade de den lilla motorn på kärran och puttade ut båten i vattnet. Sen gick de in med kärran till sin plats igen.

När man tittar på kartan ser det ut som åkrarna går platt ända ut till havet. Men så är det inte. Det är böljande, ibland branta fält och på vissa ställen är det stup ner till vattnet.

17.00: Vi lämnade stranden och tog småvägar genom byarna längs kusten för att sedan fortsätta längs slingriga vägar västerut, inåt landet. Vi passerade många små byar och kom tillslut fram till Arielli där vi skulle bo. Kate hade halvångest över boendet, långt ut i ingenstans i en lägenhet i en liten by.

Väl framme var det en liten by men lägenheten var fin och bordet dukat. Mannen som lämnade nycklarna kunde endast italienska så Google i telefonen fick jobba hårt. Hans fru kom också och hon kunde prata engelska, i alla fall två första orden i meningen sen var resten på italienska.

Kate fick ställt frågan om det gick att köpa glass i byn. Jo inte idag eller i morgon men nästa dag och jo det kanske gick att köpa glass i grannbyn. Just då kom glassbilen och farbrorn i glassbilen kände mannen som hyrde ut lägenheten (alla känner alla i en liten by). Glassbilsföraren kunde lite tyska så Berth kunde göra sig förstådd. Och visst hade han glass, av bästa kvalitet med många smaker. Och visst kunde vi få var sin strut. Kvällen var räddad. Berth passade på att köpa hem, för nu fanns det ju frysbox. Lycka!

21.00: Skönt att få se direktsänt Aktuellt och fika kex och kaffe. Resten av kvällen gick åt till att surfa stränder och berg, och blogga förstås