Efter knappt tre timmars bilfärd kom vi till Köpenhamns flygplats. Bilarna parkerades på långtidsparkeringen lååångt bort och bussen fraktade chaufförerna tillbaka. Incheckningen gick inte alls bra.
Berth, Kate, Christian och Jacqueline fick boardingkort hela vägen, de andra fick inget. Bagdroppens personal hjälpte oss lite på traven så vi fick första biljetten till Paris.
Paris blev det stressigt att försöka få fram boardingkorten för resten av resan. Även här behövde vi få hjälp vid en biljettdisk för att få resten av boardingkorten.
Det är stort på Charles du Gaulle! Man åker buss från planet till terminalen och sedan får man ta en annan buss till nästa terminal. Passkontrollen till USA var inte så farlig som vi trodde, den gick smidigt och bagaget var incheckat till Orlando… hmm
Vi lyfte i tid och det var kö ut till startbanan. 5 plan stod på rad med en kö efter sig.
Kortet är från Orlandos Lygplats, på Cincinatti hann vi ingenting. Vi var 30 min sena och gick först genom en passkotroll där vi skulle lämna Nngeravtryck från alla Nngrar samt foto på ansikete (ögonen?). Vidare därifrån Nck vi hämta ut bagaget och bära det till nästa band för bagage.
Sen kom kontrollen av oss!! Inget i någon Ncka, inga bälten eller annat av metall. Datorn ur väskan, kamera och iPads Nck ligga kvar och så Nck man gå igenom en “röntgen” med armarna över huvudet. Tänk att Björns kniv hade fått följa med i hans Ncka hela vägen hit!
Vi försenade nästa Light med 20 minuter, men vi kom ju med.
Man kliver av planet rätt in i gaten och sedan får man gå över ett torg till tåget som tar en till nästa del av flygplatsen dit bagaget kommer.
Fina tåg som gick ofta
Men allt bagage hann inte med flyget. Av 10 personers väskor kom bara 5 med. Dessa kunde plockas upp när övriga resenärer skulle hämtas några timmar senare.
Nu var vi bra hungriga vilket avhjälptes med en Foodmart där alla kunde välja vad vi ville äta. Sen gick bilarna till hotellet ca 5 mil västerut. Alla utom Sten, Berth och Kate fick sin skönhetssömn.
Det var dax att återvända till flygplatsen för att hämta upp resterande resenärer. De skulle landa 00.21 lokal tid (06.21 svensk)
Och deras resa hade gått bra så de landade i tid. Nu börjar det bli lite tröttsamt för dem som startade sin resa 01.00 den 28/12 för enligt den svenska tiden hade det ju hunnit bli 07 den 29/12.
Sammanfattning:
Dygnet blir långt när man har en vanlig dag och sedan börjar resan kl 01.00. Det tog knappt tre timmar till Köpenhamns flygplats. Vi parkerade på P15 som låg långt bort. När vi kom fram stod det fullt på parkeringen så vi åkte vidare men där kom vi inte in. Så tillbaka igen för vi var ju inkluderade i “Fullt”. Stoppa in kreditkortet som vi betalade med så öppnade bommen sig.
Det var krångligt att checka in vid deras automater. Vi fick inte boardingkorten hela vägen utan bara första Lighten. Om man nästan-lyckades (fick error på slutet) med incheckning via datorn hemma fick man alla boardingkort.
Charles du Gualle är stort. Man åker buss från planet om det är mindre plan och sedan fick vi gå till check-in desken där de kunde hjälpa oss med boardingkort för resten av resan. Även om vi tyckte det var bråttom-bråttom så sa värdinnan att det var lugnt. Vi tog nästa buss till terminalen med Gate M28 i. Delta Ailines hade fina plan med många filmer att välja mellan att se när man själv ville. Maten var god.
I Cincinatti var vi tvungna att checka ut bagaget och bära det till en incheckningsdisk, typ bära väskan från ett ställe till ett annat. Vi fick visa pass, ta fingeravtryck och ögonfoto när vi gick in i USA och när vi skulle flyga vidare fick vi ta ur ALLT i alla fickor, datorer och PS skulle upp på bandet med iPads och telefoner kunde ligga i handbagaget. Sen fick man gå genom en typ röntgen med armarna över huvudet.