Gick upp lite senare, åt frukost och checkade ut. Hotellägaren och hans ständigt ishockeypratande assistent gav oss några goda råd på vägen samt en ny karta där de goda råden var förkryssade.
Vägen de 12 första milen till Hope var spikrak, någon hade använt den stora kartan och dragit ett rakt sträck. Sen bar det uppåt, uppåt och uppåt fast vägen var tvåfilig i båda riktningarna och av mycket god kvalitet.
Forsen följde oss hela vägen med olika strid ström. Ett foto kan aldrig visa det ögat ser – vilka vyer. En del toppar hade snö, andra försvann in i molnen.
Barnen blev helt uppslukade av en Asterix-film för att sedan efter en stund fortsätta med “Yrrol”. Vi stannade och fikade mitt i urskogen och slapp se mer än den Björnen vi själva hade med oss.
När vi närmade oss Kelowna och dess dalgång började äpple- och fruktodlingarna. Dessa täckte sedan hela bergssidorna och speglade sig i sjöarna nedanför.
På stränderna som täckte sjökanterna fanns det en hel del badande i solskenet. Vi stannade i Kelowna för barnen jublade när en Pizza Hut uppenbarade sig.
Vägen fortsatte stor och bred och strax efter 19.00 checkade vi in i sviten på ett Motel 8 i Sicamous några mil väster om Revelstoke. Vad rent och fräscht!!! Och inte så dyrt heller, bara 800 kr.
Medan Björn och Elin stannade på hotellet och tittade på barnprogram på TV gick vi andra och tittade på alla husbåtar, den lilla hamnen och badstranden.
Det var varmt både i vattnet och på land. Resten av kvällen präglades av fika och spel.
När vi väl låg under täcket kom vinden och med den ösregn, hmm det måste vara midsommarafton hemma.