Efter en natts god sömn fixade vi frukost och lite picknick. Klockan ringde 8

Vi åkte strax efter 9 och tyckte vi var i god tid. Ju närmare vattnet vi kom desto fler bilar stod parkerade längs vägarna. Tillslut kom vi till parkeringen vi var på dagen innan, där man fick vandra en brant stig ner till den 2000 meter långa stranden. Berth sa då, “här får vi garanterat plats”

När vi svängde in på åkern som blivit parkering sa kvinnan vid infarten, “Har ni bokat plats på stranden? Man kommer inte ner om man inte bokat”. Då var det bara att köra söderut och leta efter en annan strand.

Vi körde ett par mil och hittade tillslut en parkering där det fanns en tunnel under järnvägen. Hela kuststräckan skiljer järnvägen stranden från bebyggelse och vägar så man måste hitta tunnlarna – och parkeringsplatser.

I tunneln stod det “endast för personal” men det var den vägen man skulle gå så vi gick.

På andra sidan var det stora stenar men vi nådde stranden ganska fort och var nöjda.

Vi hittade en plats för oss så där parkerade “sälarna” sig.

Vattnet var underbart och varmt och nära. Solen var varm, men vinden fläktade skönt.

Och det fanns en lagom lutande sten som man kunde ha som ryggstöd. Parasollet passade perfekt för att lite lagom skugga stenen. Med bok i telefonen kan man stanna tills magarna skriker efter mat. Och nu när vi är så gamla, FÅR vi välja skuggan om det är med njutbart.

Allteftersom tiden gick dök det upp mer samkönade par och familjerna försvann. Visst är det konstigt, de kvinnliga paren låg ner med bikini på, de manliga stod upp utan kläder?!!

På vägen hem från stranden stannade vi till i en Gelateria och köpte oss var sin glass. Nära himmelriket 🙂

När vi duschat och druckit en kopp kaffe åkte vi in till Anconas centrum.

Vi tittade på Ai Caduti, ett monument över stupade soldater i första världskriget. En bred tvådelad trappa ledde ner till vattnet. Vackert.

20.00: Sen skulle vi äta pasta på restaurang. Först var det eländigt att hitta parkering, det slutade med att vi hamnade på den vi stod på dagen innan. Så gick vi till ner för den branta backen till centro. Gata upp och gata ner, men inga restauranger hade lediga bord.

21.00: Det slutade med att vi hamnade på en hämt-pizzeria. Vi beställde var sin slice och var nöjda med att det inte skulle bli så mycket mat för klockan hade redan hunnit bli 9. Var sin hel pizza kom hon ut med, men vi fick kartong att ta med resten hem. Gott, då har vi frukost i morgon.

Så körde vi hem och tog en kopp kaffe på terassen. Svalt, bara 27 grader.