Vi vaknade av klockan 06.20 och Berth påminde om att det var vår bröllopsdag.
Gott med en natts sömn och en dusch. Så lämnade vi lappen med koden på i rummet och gick till bilen och då kom vi på att vi visst hade lämnat kylväskan på rummet också. Tur var att vi båda hjälptes åt att komma in med koden på lappen kvällen innan så vi kunde hjälpas åt igen, att komma in med koden utan lapp. Med en stor suck gick dörren upp och vi kunde glatt starta dagen med kylväska i bilen.
Kate startade, som vanligast, och körde vidare sydost, sen sydväst mot Brennerpasset. Frågan var hur gränskontrollen till Österrike såg ut, skulle vi bli stoppade? Nä det var inte mycket till kontroll.
8.45: En bit in i Österrike hittade vi en bra rastplats för frukost. Det var ganska molnigt och 19 grader. Bergen omgav oss, så vackert
Så bar det uppåt. Det ser man mest på hur mycket diesel bilen drar per kilometer. Vi passerade genom flera tunnlar, en del mest för att skydda vägen från laviner med stora öppningar som man kunde se ut från.
Strax efter kom vi upp i skidområdena. Vägen går långt ner i dalen men ändå på en bro några hundra meter upp.
11.00: Så passerade vi obemärkt gränsen till Italien. Det räckte att lämna Tyskland så lugnade den stressande trafiken ner sig. Vägarbetena var smalare och ju längre söderut vi kom desto varmare blev det. Solen sken från blå himmel och termometern visade 32 grader.
Italien har inga riktiga rastplatser längs sina motorvägar. Man ska äta på deras grillställe där. När vi svängde in på tredje rastplatsen så bestämde vi oss för att “bättre än så här blir det inte”
Duken fick bli filt och kaffe och macka smakade perfekt. Termometern hade krupit upp lite till och var nu 35 grader, så skuggan var skön.
Berth körde vidare österut i de platta landskapet fullt med odlingar. Båda skrattade gott åt boken, “folk med ångest” som uppfyller bilens luftrum.
Klockan 16.40 var vi framme och rummet var SÅ fint!! Egen ingång och egen terass. Långt ut på bondvischan. 36 grader och sol
Vi åkte och rekognoserade. Och kom strax på att nästa dag fick börja tidigare för att få parkering.
En brant vandring till stranden, orkar Kates knä det?? Det berättas det om i morgon.
Så åkte vi in till Ancona. Kate hittade en restaurang på internet som hade fina bilder, på maten. Endast meny på italienska, men Google kan väl översätta – eller??
En god påläggstallrik till förrätt. Berth tog kött till middag och Kate testade den rekommenderade fisken. Jo då det var gott. Sen gick vi till bilen och åkte hem.
38 årig bröllopsdag firades på ett riktigt trevligt sätt ändå.