Vi lämnade Le Buet 6.30 med Berth som chaufför.
Vi bor på ett Faulty Towers i Frankrike. Det finns en Manuel om än så mycket klokare och en Sybil, men självaste mr Faulty såg vi inte av.
Väggarna var lite sneda, golven knarrande och ibland var det målat. Hade man tur var det målat med samma färgnyans också.
Toalett och dusch fanns i hallen och på vissa våningar fanns det även handfat i hallen.
När vi lämnade Vallorcine passerade vi lavinbommen. Vi körde förbi Chamonix och ut på motorvägen som ledde till Italien (genom Mont Blanc-tunneln) eller till Grenoble.
Efter en kort bit på motorväg bar det upp i bergen på slingriga vägar förbi Megeve, som verkade vara ett stort skidområde, mot Albertville.
Sen råkade vi ut för ett par vägarbeten som ledde oss ut på för mycket slingriga vägar för tidsplanen.
Kl 8.20 hamnade vi äntligen på motorvägen söderut förbi Grenoble
Klockan hann bli 8.45 innan det var dax för frukost på fin rastplats med en del motorvägssus
9.30 var motorvägen slut och det blev till att knega på slingriga vägar igen, drygt 10 mil, det tar två timmar det.
Några mil söder om Sisteron stannade vi på en rastplats med toa. Klockan hade hunnit bli 12.16 och det var dax för chaufförsbyte, Tom tog över efter Kate
När motorvägen var slut stannade vi på en Mc Donalds och mättade magarna. Motorvägen mellan Grenoble och Toulon kostade €27,3. Deras betalningssystem gillar vi inte!
Sen var det bara de slingriga vägarna på slutet kvar. Sol och värme välkomnade oss.
Klockan 15.30 var vi framme. Eva, Svante, Oskar och Rebecka en halvtimma senare och efter ytterligare trekvart kom Krister, Björn, Cathrine och Alva.
När vi var klara med incheckningar och allt annat pyssel gick vi till poolen, eller poolerna.
Vilket poolområde det hade blivit med massor av olika rutchkanor och annat för alla åldrar.
Det blev kvällsmiddag på en av campingens restauranger. Efter en lång och händelserik dag för oss alla var vi ganska trötta och längtade efter lite sömn.
Det är roligt att se sig omkring men när man har ett bestämt mål och en tid man vill vara framme betalar man för motorvägen som så mycket fortare tar en fram.
Vissa bitar av sträckan är det bara små slingriga vägar som är alternativet.
Inte illa att vi alla kom fram inom trekvart trots att en bil kom från Chamonix, en från Marsielle och en från Nice.
Incheckningen gick utan några problem och vi var alla lyckliga över att äntligen få koppla av i värme och sol ett par veckor.