Abatrax, the village next to Totoli had a harbour.
Vilken hisnande händelserik dag, kanske man kan skriva som rubrik på denna dagen.
Vi lämnade B&B efter att ha bokat nästa natts boende och körde en liten sväng runt Abatrax. Den röda klippan lyste verkligen mitt bland de grå. Vattnet så inbjudande ut men det var ingen vänlig badplats.
The red rock among all the grey, and the green water. Just a lovely place
Fräcka bilder och en fräck bakgrund
We drove to a small place to bath. The road was VERY step and curvy.
Berth hade hittat en badplats utan sand med en minnesvärd väg ner. Det var 20% lutning!!
Kate bromsade sig nerför backarna trots att det var Berth som körde. Vägräcken överskattat? När vi närmade oss nere såg vi klippan som stack rätt upp ur havet!
The rock was big and stood right out of the sea. Lovely when you were in the water. The rocka were not so kind to lie on.
Vilken natur!! Vilket vatten! Vi stannade ett par timmar och badade. När det var dax för fika, hittade getingarna hit också. Vad har de djuren för luktsinne. Berth tog nog kål på alla som kom nära hans macka.
Tant Agda och farbror Hilding hade nog sparat sin gamla bil sen ungdomens tider, men den tog sig sakta sakta uppför backarna.
On very windy road we drove north, higher and higher.
Jump and dive, that´s the way to get into the water.
Det gick fint att både hoppa i och ta sig upp och även att snorkla.
Lot´s of fish when you snork.
När Berth var ute och snorklade skrämde han nog upp några fiskar ur vattnet för de hoppade nog en halvmeter över vattenytan och de var så snabba så de “hann ur bild”
Inte såg vi några kor, men väl stenar på vägen. Och vi såg hur stora stenar bucklat till vägräckena på många ställen. On very windy road we drove north, higher and higher.
Vi körde vidare på kustvägen som lämnade kusten men slingrade svindlande iväg över bergen. De var många motorcyklar som gillade denna vägen. Och ganska ofta stod det kors längs bergvägarna med bilder på unga män som drastiskt lämnat jordelivet. Ett kors hade en hjälm sittande på sig.
On the top passage Genna Silana, 1070 over the sea, we saw a fantastic view.
Vi körde uppför och uppför och kom slutligen till Genna Silana-passet som låg på 1070 m.ö.h. lite svalare här. Utsikten kunde man inte klaga på och bergen varierade i färger. Flodfåran slingrade sig i dalgången, men den var torr nu.
We stopped at Cala Gonone and the beach Cala Fuili wich you reached by car / walk.
Vi körde ner till stranden bortom Cala Gonone som hette Cala Fuili. Det var många trappor att vandra nerför och man slutade på flodbädden. Denna stranden var populär och bilarna parkerade där man inte trodde man kunde parkera. Men det blev några timmars avkoppling med bad och bok.
Cala Gonone, here can you rent a boat o go for a trip to Blue caves and wonderful beaches. But we saw that you shoulden´t be alone.
Middag i vanlig tid – gott! Vi åt i Cala Gonone innan vi reste vidare nordväst och rätt in i landet.
When the sun hided behind the mountain we ate dinner and drove to Nuoro and a B&B we booked..
Vi hittade tillslut det förbokade B&B. Skyltningen , fanns inte. Men en vänlig dam tog med sig Kate i bilen och körde till dörren, hela tiden pratandes på italienska. Här kan ingen något annat än italienska. Vi börjar bli duktiga på att prata med händer, fötter och ben ;^)
