Tackade för oss (£82) för två nätter. Åkte till Torquay över Dartmoorheden. Stannade och gick i affärer. Det märktes att Sverige anordnade språkresor hit för vi hörde vårt språk lite överallt.
Berth, pappa och pojkarna gick i soldiset (22°) i hamnen.
Hamnar, där kan man stanna länge och kolla båtar och bryggor och….
…man kan bara slappa i solen också.
Statyn på torget såg annorlunda ut – och det var den också! Den blinkade åt mig och efter en liten stund så bugade han sig och lyfte på hatten.
Sen åt vi på ”PizzaLand”, det var inget vidare, men dyrt (£15,5). Handlade mat och åkte vidare längs slingriga vägar upp och ner.
Det var hela tiden höga häckar längs vägarna som tog den fina utsikten.
Powerhill Castle
Stannade vid Powerhill Castle, en riktig sagoborg. De gjorde reklam för att en film med Anthony Hopins hade spelats in här.
Men slottet/borgen var stängd, så traskade lite i trädgården och vi åkte sen vidare.
På vår väg västerut körde vi ner till liten by vid vattnet och beskådade de vita klipporna. Byn hette Lyme Regins.
Barnen tyckte detta var jätteroligt. Elin sov så jag stannade i bilen och skrev medan Berth och pojkarna undersökte stranden. Här var det molnigt och blåste lite.
Hittade en camping syd om West Bay, Burton Bradfort, som låg nere vid vattnet. Där fikade vi när vi hade satt upp våra tält.
Sov i tält den natten (£5), det var fruktansvärt kallt. Berth och jag som låg i 8 – 10° ihopdragna sovsäckar med Elin mellan oss fick ta extrafilten, som skulle fungera som madrasstopp, som extra täcke. Christian och Björn sov gott i sina nya sovsäckar.
Vem vinner när man brottas med morfar?