Den ombyggda ladan som vi bodde i låg på en höjd med en fantastisk utsikt över Dartmoorheden.

Paret som hade gården var trevliga och sörjde lite att de inte kunde prata med barnen eftersom de inte kunde engelska.

Efter en jättefrukost med beacon, omelett, korv, potatiskaka + vanlig frukost åkte vi på småvägar ut till…

… Bude vid västkusten. Solen tittade fram mellan lätta moln, 18°. Gick på en stenfylld strand i halvstorm.

Det var på väg att bli ebb så vattnet strömmade ut och pojkarna byggde fördämningar och hade jättekul, ”flickorna” plockade sten.

Det var branta backar uppför och lika branta backar ner igen, ända upp till 25° lutning, men utsikten var fantastisk.

Åkte vidare söderut till en liten by, Cambeak, där vi fikade.

Den mytomspunna födelseplatsen för Arthur – Tintagel – var ett måste på vägen.

Det kanske inte var så mycket att se när allt kom omkring och förresten har Arthur verkligen funnits.

Perranport

Vi stannade i Perranporth, medan mamma, pappa, Ewa och Peter åkte vidare till Lands End.

Det var krigsövning på stranden, med massa fallskärms-hoppare som hoppade från ett Herkulesplan och sedan rodde upp på stranden i gummiflottar.

Vi gick ner för ”stupen” till stranden och la oss där en stund. Skönt med den avkopplingen.

Berth badade med barnen.

Längst in i bukten låg själva byn, men den hann vi inte titta på.

St Ives

Sten vid de branta klipporna som stupade ner i havet.

Här fanns minnesstenar över personer som försvunnit utför stupen.

St. Ives var en helt underbar liten by med sandstränder runt om till och med inne i hamnen.

Vi hittade en fiskrestaurang och Berth, pappa och jag åt hajstek, vilket inte smakade något speciellt, som torsk kanske, (£30).

Vi åkte tillbaka till det B & B som vi bodde på natten innan. Det blev sent – 00.00. Trötta, sov mycket got