Vi åt enkel frukost på hotellet (som inte hade frukost enligt Hotels). Vi fick reda på att hotellet precis öppnat efter att ha varit stängt i många år. De nya ägarna hoppades få igång en drivande verksamhet. Stora potentialer fanns det i alla fall.

Kyrkan i byn var stor och pampig, brandstationen var däremot liten och gullig.

Vi åkte bil en timma till en annan led men regnet öste ner så vi valde en led som skulle ta två timmar i stället för tre. Den låg alldeles söder om Gränna, mellan Vättern och motorvägen

Romantiskt var den lilla bron över Röttle å. Alldeles efter bron smet vi upp i skogen. Stigen delade sig till golfbanan och sedan till Västanå slott, men vi vandrade rakt fram – och uppåt!

Blåbär fanns det mycket gott om. Man hade kunna fylla en spann genom att stå på samma ställe.

Det var ingen bred välordnad vandringsled, mer en smal stig mellan blåbärsbuskar och trädrötter. På visa bitar fick stigen en halv meter från stup på 5-10 meter. Det gällde att sätta fötterna på rätt ställe. Väl förberedda var vi, inget förband, tabletter eller ens värktabletter fanns i väskan 🙂 Där stigen lutade för brant fanns det ibland rep att hålla i.

Vattenfallet som kom där stigen vände åter var riktigt stort. Vissa delar av vandringen gav fin utsikt över Vättern.

Motorvägens buller låg som en ljudmatta hela övre delen av vandringen. Nere vid vattnet (som var 5m ovanför vattenytan) hördes bara vågskvalp.

Vi åkte in till Gränna och köpte med oss lite till grillen, sen åkte vi till Carlings fina hus. Till vår stora glädje och förvåning var Sassa hemma. De hade avslutat lägret ,som hon var på, lite tidigare så hon hade kommit hem strax innan vi anlände.

Vi hjälptes åt att få grillat kött och pommes. Lite sallad fixades till och Tobbans blåbärspaj förgylldes med vaniljsås. Som vanligt hade vi mycket att prata om, samtal som ger betydelse för lång tid framöver.

Så roligt att träffa Tobban & Susanne! Sen körde vi till Motala i ösregn, 25 min bort och checkade själva in oss med koden och nyckeln i kuvertet.