Efter en god natts sömn bestämde vi oss för frukost på mc Donalds som låg alldeles vid hotellet, för våran vattenkokares kontakt passade inte i något uttag. Men mc Donalds hade ingen frukost kvar – klockan 9 🙁 så det fick bli två kaffe. Egengjord ostmacka, lite ölkorv och en halv Twix fick duga.
Vi körde in till Bologna och letade parkering. Livrädda att passera någon skylt som senare skickar en bot hem till Sverige. Parkeringarna har vi lärt oss hyfsat, parkera ALDRIG i en gul ruta!! Det är handikappsparkering = helig. Nä, ränderna ska vara blå! Parkeringen längs “ringmuren” (av motortrafikled) kostade €2,50/h
Många av vägarna inne i stan hade som pelargångar där man kunde gå i skuggan. Där kunde kläderna hänga utanför butiken fria från regn och stark sol och där hade caféerna sin servering.
Vi tittade på Piazza Maggiore, de två tornen, där det ena lutade klart mer än tornet i Pisa och Basilika de San Petronio. Basilikan började byggas 1390 och ska vara full med konst, men man får inte komma in om man inte har kläder som täcker låren så Kate med sina korta shorts fick vackert stanna på utsidan. Berth ville inte gå in själv.
Vi fyllde på frukosten med kaffe glass och sedan var det dax att gå tillbaka till bilen. Solen sken och temperaturen låg på runt 29 grader
Så fortsatte resan norrut på motorvägen.
Efter ett tag började bergen torna upp sig framför oss, så mäktigt!
16.30: Middagen blev inte bättre än toast, men den smakade gott och vi blev mätta. Till den drack vi svindyr men vansinnigt god nypressad apelsinjuice. Solen sken och temperaturen var 28 grader.
Så körde vi av motorvägen en bit söder om Bolzano. Vi kom in strax söder om Obereggen, det skidområde som vi gillade så mycket när vi åkte skidor här 2017. Vi kom aldrig längst ner på baksidan av berget när vi åkte skidor, men där hamnade vi nu. Predazzo och skicenter Latemar hette det lilla samhället. Det gick inga backar ner, bara en lift. Det kan ju vara anledningen till att vi inte åkte ner då. Här fanns också en stor skidhoppsanläggning (som de använde vid OS-tävlingarna).
Så kom vi fram till Pozza di Fassa och hälsades Välkomna – på svenska. Vi bodde i ett hus där det bott många svenskar under de 51 åren som kvinnan hyrt ut sitt hus.
Utsikten från balkongen var fantastisk.
Vi gick en lång promenad genom byn och stannade vid varje liftstation för att studera pistkartan.
Skidområdet är enormt!! Och från den lilla byn vi bodde i kunde man ta sig till Sella Ronda och då få tillgång till mer än 100 liftar till. Länge stod vi där och förundrades, och frös! Temperaturen hade sjunkit till 15 grader. Molnen syntes på håll men solen doldes av de höga fjällen.
Vi handlade lite i den lilla Spar-butiken och gick hem och åt kvällsmat och spelade spel. Och kollade in vilka områden vi skulle titta på dagen efter. Ååh vad vi frös!!