Vi packade ihop (det går fort när man plockat fram kläderna kvällen innan) och checkade ut. Med bilen packad var vi redo att äta frukost precis när den öppnade 7.30. Det var nog då alla andra kom till frukosten vältränade och klädda i aktivitetskläder.
VAD gör alla dessa i denna lilla hålan?
Jo, bergsklättrar, vandrar, flyger glidflygning eller roar sig på äventyrsland.
Vägen mellan boendet och Trento gick slingrande genom dalgången och det blev många vackra vyer.
Väl nere i Trento körde vi på motorvägen (E45)
Bergen tornade upp sig framför oss och visst såg det väl ut som nysnö?
Ju närmare Brenner vi kom desto längre ner från bergen hade snön fallit och temperaturen i bilen visade på under 4 grader.
När vi körde genom Brennerpasset låg det ett tjockt lager snö på träden och vägen var plogad.
När vi passerar Brennerpasset och kommit ner lite övergick små snöflingor till regn och dimma. Och så var det i många mil.
När vi passerade gränsen till Tyskland fanns det en skylt där det stod Covid-19 test. Hmm erbjöd de eller var man tvungen?
Lååånga köer. Vi stod i stort sett still i 45 minuter. Anledningen såg vi sen, det var covid-tester på en rastplats!!!! Det var vi inte intresserade av men i kö fick vi stå.
Man blir kissenödig av att sitta still i bil, så kissenödig att ett stopp var ett måste. Vi stannade på nästa P och det var måååånga som va kissenödiga och rastplatsen hade inga toaletter. Det spelade ingen roll om man åkte finaste porcen eller en gammal fiat, alla letade med plågat ansiktsuttryck efter något ställe att göra sina behov.
Det gick en liten kladdig stig genom det uppbrutna staketet till cykelbanan bakom. Där fanns ingen finkänslighet längre, alla kissade på en plats som inte var alltför full av papper eller annat bajs. Trampa i det var inte kul.
Nu var vi sena och Kate såg att incheckning till hotellet inte var dygnet runt utan 16-20. Det fick bli fika i bilen i samband med tankning.
Vi bytte förare med jämna mellanrum och mättade hungriga och sugna magar med godis.
Vindrutetorkarna har gått på högsta fart genom hela Tyskland och det var svårt att ta in den missade kötiden.
Det regnade mycket resten av resan.
Vi stannade på en mack med matställe för vi såg ingen skylt med McDonalds eller liknande. Matstället var stängt men det fanns en liten pizzabit i nackdelens “kök”, den delade vi på och körde vidare. Det blev en chipspåse i bilen…
Denna gången körde vi inte fel på slutet. Hotellet la nyckeln i en låda med kodlås och fick vårat kreditkortsnummer. Allt stämde så vi kom in och fann ett litet fint rum med säng, och två täcken.