Det fanns en spårvagn som knöt ihop övre och nedre staden. Det var en enkel konstruktion men väl så blomsterprydd.

På det välkända övre torget satt fullt med tecknare som målade av. Här fanns kaféer och pubar.

Mellan torget och kyrkan som låg alldeles bakom fanns ett räkneverk i marken som vid rätt tidpunkt på dygnet kunde tala om vilket datum det var. Solen strålar lyser igenom den lilla plattan i bågens topp och ger en skugga på linjen i marken som berättar vilken dag det är

Det rejäla murarna som skiljer stadsdelarna av gick att både gå och köra bil på och man fick en fin utsikt över staden.

Det mobila snabbköpet på gatan. De måste ha mottot: “allting går att sälja med mördande reklam”

Om man tar nästa spårvagn kommer man upp en nivå till. Om man tittar åt söder ser man Po-slätten och vänder man sig om ser man alperna. Mäktiga syner var man än vänder sig.

Man kan gå trappor upp och ner till den översta delan av staden som egentligen bara är en borg med några bostadshus runt. Det var en lång promenad att ta sig alla trapporna tillbaka igen.

Tidningskioskerna som fanns överallt var verkligen välfyllda

Det fanns konstverk som man var tvungen att ta sig en närmare titt på.