Klockan 7.05 lyfter planet. Taxin är beställd till 5.40. Som vanligt vill Kate inte åka hem till det kalla Sverige. Det gick inte så värst jättebra att sova, vaknade långt innan klockan eller klockorna för vi hade ställt 4 larm.

Taxichauffören kom innan sagd tid, det var gott och incheckning gick utan problem. Frukosten intogs på flygplatsen och stora delar av flygresan gick åt till att sova.

Kate blev körd direkt till MacSysAdmin-konferensen och Berth åkte till kontoret. Kastas in i verkligheten!

Det är tidigt när klockan ringer 4.40, men ändå sover man inte riktigt bra. Det är för tidigt att äta frukost då också och frusen är man.

Ryan Air är som att åka med Västtrafik och man är lite glad över att man inte behöver stå till skillnad från ovan nämnda. Hårda säten och trångt om utrymme, men billigt. De hade inför nytt denna gången, man fick ha med sig litet handbagage utöver det handbagage man hade och när vi kom till sista incheckningen, eller kanske man ska säga avbockningen, så fick man om man ville – gratis – checka in bagaget som bagage. Man fick då en liten lapp på väskan och ställa den på vagnen bredvid flyget när man gick på.

Sardinien kommer vi tala gott om länge och även längta tillbaka till. Kanske redan nästa år… Fina stränder, fin natur, underbart vatten, alldeles för god mat – och bara italienska!

Idag bar det av norrut till den berömda stranden La Pelosa. Det är den lilla fläcken strand som du ser i mitten av kortet. Ser du inte stranden? Men du ser väl alla parasoll och prickar i alla fall?!

Det fanns en liten strand till, men den hade ju kommersen tagit hand om. På Google Earth såg den så fin ut men i verkligheten var den full av solstolar och parasoll.

Det fanns en gräsfläck mellan stränderna också, men som sagt det var ståplats på den stranden!

We walked out to the rocks and found a lonely place for us.

Much bathing today, wonderful water.  

Det blev många hopp denna dagen, och Kate som hade glömt proppen testade med pekfinger som propp – och det funkade!!! Jubel.

Vassa vikar och kristallklart vatten. Vi skulle bara stanna en kort stund, men det blev många timmar och poolen fick stryka på foten.

Snorkla var kul men fiskarna var rädda. Man såg dem bättre från land, speciellt om man matade dem med kaka.

Kate hittade en fin plats nära vattnet, som att kolla ner i ett akvarium. Lite obekväm om man hamnade fel.

Berth hade ingen dum plats han heller.
Sen var det dax att fixa något att äta, tanka bilen och lämna den, suck :^(

Det blev en kvällsstund på hotellets uteplats. Känna värmen så länge det gick.

La Pelosa är absolut inget att se! Vi hade det fantastiskt gott ute på klipporna utanför trots att de var vassa och eländiga att ligga på. Men hittade man en plan plats fick man ju vara för sig själv. Vattnet var kristallklart och roligt att bada i.
Hotellet vi hittade var riktigt fint och låg utanför Alghero närmare flygplatsen. Vi avbokade det för längesen bokade och hoppades på att hinna utnyttja poolen men allt tar längre tid än man tror så vi hann bara hitta middagsställe och lämna bilen och ändå tog vi taxi tillbaka trots att vi tänkt gå de 4 kilometrarna

Vi startade ganska tidigt. Frukost kl 8.30 i deras kök tillsammans med, ja här fick vi fundera… en italiensk kvinna som var gäst, en dotter kanske och definitivt en son som var bakfull och sen kom en son till eller var det mannen till kvinnan med barnet som vi såg dagen innan och hon var en dotter… Och sedan när vi skulle gå satt det tre japaner och väntade på att checka ut. Villan var stoor.

Vi körde västerut direkt efter frukosten. Tittade till ett olivträd lite extra noga och vattnade det lite.

Och får förstås. Det blev lite rörigt när de skulle över vägen. Tänk att fåraherdeyrket lever ännu.

Landskapet var alldeles platt och på denna höjden var det svalt (22° kanske). Ängarna var fulla med korkekar. Men vägarna var raka.

Tänk att de förstör naturen även i detta land :^( Och precis som i Sverige står de stilla

Vi kom fram till en strand nordväst om Alghero och tillbringade några timmar timmar där. Mycket fin (brun) sand som trängde sig in överallt. Det var ganska långgrunt och tydligen platsen där man lärde sig surfa på vågorna.

Klockan 17 lämnade vi stranden och körde rätt söderut till udden där Nettunogrottorna finns. Vi valde att inte gå ner de 656 trapporna (Kates knä skulle inte uppskatta det) utan körde till utsiktsplatsen som var skapad av alla turister som ville se. Här fanns inga räcken alls och det stupade ca 150 m rätt ner. Jodå, svindeln gjorde sig allt påmind.

Vi checkade in på ett jättefint hotell som Berth valt och bestämde oss snabbt för att avboka det sen i april bokade hotellet för sista natten. Detta var ju mycket finare!
Sen körde vi in till Alghero och gick på shoppinggatan i gamla stadsdelen. Några souvenirer blev det allt.

Vi hittade en liten restaurang. Kate skulle som vanligt testa något nytt och inhemskt (Sardisk pasta i pizzabottenskål med havets läckerheter till). Berth tog en entrecote som smakade gott.

Vägen över bergen var förvånande platt men den låg på en platå. Vi valde en strand längre från Alghero ”för där var det säkert inte så mycket folk”. Men jodå, det finns inga stränder som man kan ta sig till som inte är fulla med folk. De stränder vi varit på runt Alghero har haft fin brun sand och vattnet har sett mycket grumligare ut.
Alghero har en mysig gammal del av staden, men det är mycket folk!! Och mycket svenskar. Vi hittade ett jättefint hotell som vi bodde på de två sista nätterna.

Vilken hisnande händelserik dag, kanske man kan skriva som rubrik på denna dagen.
Vi lämnade B&B efter att ha bokat nästa natts boende och körde en liten sväng runt Abatrax. Den röda klippan lyste verkligen mitt bland de grå. Vattnet så inbjudande ut men det var ingen vänlig badplats.

Fräcka bilder och en fräck bakgrund

Berth hade hittat en badplats utan sand med en minnesvärd väg ner. Det var 20% lutning!!

Vilken natur!! Vilket vatten! Vi stannade ett par timmar och badade. När det var dax för fika, hittade getingarna hit också. Vad har de djuren för luktsinne. Berth tog nog kål på alla som kom nära hans macka.

Tant Agda och farbror Hilding hade nog sparat sin gamla bil sen ungdomens tider, men den tog sig sakta sakta uppför backarna.

On very windy road we drove north, higher and higher.

Jump and dive, that´s the way to get into the water.  

Det gick fint att både hoppa i och ta sig upp och även att snorkla.

Vi körde vidare på kustvägen som lämnade kusten men slingrade svindlande iväg över bergen. De var många motorcyklar som gillade denna vägen. Och ganska ofta stod det kors längs bergvägarna med bilder på unga män som drastiskt lämnat jordelivet. Ett kors hade en hjälm sittande på sig.

Vi körde uppför och uppför och kom slutligen till Genna Silana-passet som låg på 1070 m.ö.h. lite svalare här. Utsikten kunde man inte klaga på och bergen varierade i färger. Flodfåran slingrade sig i dalgången, men den var torr nu.

Vi körde ner till stranden bortom Cala Gonone som hette Cala Fuili. Det var många trappor att vandra nerför och man slutade på flodbädden. Denna stranden var populär och bilarna parkerade där man inte trodde man kunde parkera. Men det blev några timmars avkoppling med bad och bok.

Middag i vanlig tid – gott! Vi åt i Cala Gonone innan vi reste vidare nordväst och rätt in i landet.

Vi hittade tillslut det förbokade B&B. Skyltningen , fanns inte. Men en vänlig dam tog med sig Kate i bilen och körde till dörren, hela tiden pratandes på italienska. Här kan ingen något annat än italienska. Vi börjar bli duktiga på att prata med händer, fötter och ben ;^)

Vi hittade en mataffär. Vilken chark! Och där kom självaste slaktarn med en halv ko på axeln!!  Men vi fick köpt bröd ost och skinka plus lite till.

Vi lämnade Cagliari utan att ha kollat de romerska kvarlämningarna, naturupplevelserna fick företräde vilket passade oss båda väldigt bra. Cagliari har en vääldigt lång strand, många kilometer.

Vi hittade till stranden Spaggia di Solanas. Vilken strand!!! Den fick vår uppmärksamhet i några timmar. Inte så mycket folk, fin strand och sandbotten.

It was a bit windy so the waves got bigger and bigger.

Denna stranden gillade vi verkligen. Det var roligt att bada. Men alla det 15 getingarna som ville dela vår måltid kunde vi klara oss utan. Ganska många av dem fick sin sista vila under ett sandtäcke.

Kusten är bedårande, men det har vi väl sagt förut på denna resan.

Sen skulle vi till en specialstrand, Porto Giunco, (som säkert ingen hittat ;^) ) oj oj oj vad med folk. Och här fanns affärerna på stranden och försäljarna och solstolarna och parasollerna och till och med hängmattor på stranden. Hmpff! Det räckte med ett dopp.

Vi åkte vidare till det förbokade B&Bet Tortorella i Tortoli. Inte samma elkrav som i Sverige.

Näää men va?? Pizza??? Säkert glass till efterrätt också.

Cagliari hoppade vi över som sagt. Vi försökte köra ner så vi kunde se den långa stranden men den var verkligen för-byggd av hotell, restauranger och andra byggnader. Spaggia di Solanas, var en strand som vi verkligen uppskattade, här kan man vara många dagar. Porto Giunco som såg så fin ut på Google Earth var överexploaterad. Här fanns det till och med shoppar på stranden vilket inte hindrade försäljarna att klampa omkring. Den lilla stranden ”som ingen säkert hittat” kunde man knappt se för allt folk.

Tortoli var en liten livlig by där vi bodde fint.Man kan säga att det var en handels och restauranggata som gick genom byn.

Det är inte alltid så lätt att hitta ett boende. Skylten står precis där man ska svänga in och den är inte så stor heller. Men vi bodde bra och fick frukost, bröd, smör, marmelad, sur yogurt och espresso. Utsikten var vilsam och den vackre katten vaktade på oss.

Berth sköljde av bilen och Kate uppdaterade sidan innan det var dax att åka vidare.

Vi var snabbt nere vid kusten och utsikten från de klippiga vägarna var fantastisk.

Men det var brant och Kate blundade varje gång Berth skulle köra av på en liten parkeringsficka för att kolla utsikten.

Så många helt fantastiska stränder och ändå fick vi inte kort på alla. Svåråtkomliga blev mer folktomma och konstigt nog så de med betalbara parasoller hade flest besökare.

Vi stannade på en av de stränder som guideböckerna säger ska vara en av de finaste, Spaggia Tueredda, men vi såg knappt stranden för alla parasoll och människor som fanns där.

Vi tog en fika på stranden. Det gjorde getingarna också, speciellt skinka. Det räckte med ett oövervakat bett och man blev stungen i tungan. Kate som tidigare visat tecken på att inte tåla getingstick tyckte inte det var så kul. Tungan svullnade upp och det kändes även i läppar och tänder. Det blev en tur runt ett icke öppet apotek och sen ner i Kates medikamentväska. Ibummetin och Atarax var det som fanns och efter ett par timmar verkade det ha avstannat, puuh.

Vi hittade en annan liten strand med skön pluttstenssand. Santa Marherita. Här stannade vi tills solen gömde sig bakom träden.

Vi fortsatte till Nora som skulle vara känt för sina arkeologiska utgrävningar, men köpte men inte biljett fick man inte så mycket se. Stranden som låg alldeles jämte så jättefin ut och det var full aktivitet på den trots att klockan blivit 19.

Vi åkte genom utkanten av Cagliari till ett B&B som vi hittat. Inte såå lätt att hitta det förstås.

Vi lämnade vårt fina boende i Cabras och körde söder ut, genom Ostrino. Först på motorväg och sen på liten väg genom slätt landskap som slutade i staden Gusini där vi tillslut hittade en lite affär att handla fika i. Det var inte så vanligt med turister som pratade så konstigt språk, var kom de från???

Längs vägen var det fullt med odlingar, både grödor, vindruvor och olivträd. Vi passerade många små städer med bara ett femtiotal hus.

Efter Gusini, som delvis klättrade uppför berget, bar det rätt upp i bergen på mycket slingriga vägar.Och precis över krönet låg nästa stad som var ganska stor och kändes som en riktig alpby.

Väl uppe så planade det ut lite och man kunde se över vidderna.

The winding road. 

Vägen slingrade sig (otrevligt) längs bergskanten och utsikten var enorm. Ofta tänkte man, ”vart tar vägen vägen”. Men efter uppför kommer nerför och kusten – och fint väder :^)

Den gamla gruvstaden Buggerru, var nästan död trots att det fanns så fina stränder runt om. Till och med strand mitt inne i hamnen – och kristallklart vatten.

Delar av brottet kunde man se ännu. Här bröt de silver och guld och andra metaller redan på romarnas tid.

Vägen slingrade sig längs berget högt ovan för stup som slutade i havet.

Vi kom tillslut fram till den fantastiska stranden som Berth sett på Google Earth. Stranden hette Spaggia Domestic. När vi gick den lilla gångvägen bara för att kolla på andra sidan fick vi oss en överraskning – en strand till, mysigare. Där tillbringade vi några timmar.

Berth hoppade i direkt efter fikastunden. Varmt och ändå svalkande.

Sen blev det snorkelturer för båda två. Inte så många fiskar förstås.

P3 dokumentär eller läsbok, en bra avkoppling på stranden.

Vi fortsatte söder ut längs kusten och fick se ”Sockertoppen”. Utsikten var bedårande och Kate höll sig hårdare ju snävare kurvorna blev.

På aftonkvisten hittade vi slutligen ett Agritourismo som hade plats för oss. För 55€/p fick vi trerätters middag sovrum och frukost. Frukosten var väl inget att skryta med men den andra maten var god och vi sov gott.

En hungrig katt som lät så mycket lesset så Kate bara var tvungen att ge den lite, skinka. Oj vad det åt!

De platta bördiga vidderna byttes abrubt ut mot alpberg i staden Gusini som verkligen låg på kanten till bergsmassivet. det blir så mycket vackrare att köra när utsikten blir bedårande. När vi passerat första kammen och de böljande vidderna kom vi till den andra som hela tiden följde havet. Och i varje vik vi såg såg vi en strand. Vägarna slingrade sig upp och ner. I Gusini försökte vi hitta en matbutik, men det fanns ingen supermarket eller annat vi sett innan. Tillslut hittade vi en genom att titta in genom alla fönster och se om det kom människor med matkassar. Det blev en spännande dag för dem i butiken, för det var inte ofta det kom kunder som pratade så konstigt.
Buggerru var en liten sovande by som man gärna hade velat starta igång något i. Den hade egentligen så mycket att bygga turistnäring på men den låg väl avigt och svåråtkomligt till. Här fanns i alla fall en lång fin strand och andra små stränder runt om.
Vi hittade efter lite letande ett ställe att bo. Inge ett ord engelska kunde de så vi fick lära oss lite italienska, camera betyder inte kamera utan rum t ex.

Vi lämnade Alghero strax efter klockan 10 och körde söderut. Slutmålet var Cabras, ca 12 mil.

Vägen slingrade sig längs bergväggarna och gav oss en vidunderlig utsikt över kristallklart vatten. Det verkade ha varit rasrisk på ett ställe så där hade de nyligen byggt ett tak över vägen.

Först tänkte jag, vad var det där… vände tillbaka och såg, soltorkade tomater – på riktigt!

Vi körde igenom en liten by som hette Bosa med vita kalkklippor – och sandstrand så klart.

Sen stannade vi i S´Archutto. Vi trodde det var här bågen fanns, men den fanns tydligen några mil söderut i en annan stad med samma namn. Men det var väldigt gott med ett bad.

Som vanligt nyfiken Kate kunde inte låta bli att kolla vad snorklaren hade med sig för fångst. Det visade sig vara sjöborrar. På mycket knagglig engelska och med många armviftningar fick han förklarat på ett ungefär hur man åt dem. Sen kom han på, låt henne smaka!! LYCKA, vi fick var sin att smaka på. Han delade dem mitt i tu med specialtång och gröpte ur innehållet. Smakade gott, lite som mussla men med typ patékonsistens. Man kan ta i dem med händerna, men Kates händer ville INTE det.

Vi hittade ett jättefin B&B i Cabras för bara €60. Tripadvisor hjälpte oss.

Sen åkte vi ner till den omtalade stranden Is Arutas och då gömde sig solen bland ganska täta moln.

När det ändå var moln körde vi ner till udden och tittade lite halvengagerat på de romerska lämningarna av Tharros. Här fanns gott om stränder runt om.

Det var inte så gott om restauranger i den lilla byn, men vi blev mätta på hemmagjorda hamburgare. Bra Wi-Fi på B&B gav fina möjligheter att studera kartan för morgondagen. Google Earth är kanon.

Vägsträckan från Alghero och söderut var väldigt vacker

med sina branta berg som stupade ner i havet. Vi såg inte så många stränder innan Bosa och sedan körde vi innåt landet. Cabras var en väldigt liten stad, inget märkvärdigt alls men B&B var riktigt fint och de kunde lite engelska. Den långa och på bilderna fina stranden Is Arutas, bjöd på moln och inte sin bästa sida. Men om man betalar parkering så kan man köra längre utmed stranden och säkert hitta väldigt fina platser.
Vi åkte runt Tharras som var en romersk lämning utan större intresse. Och vi sov gott på det fina B&B i staden som inte hade något att titta på.

Frukost och lite städning och sedan utcheckning från Gravina Resort. Sen bar det av västerut. Den slingriga och kuperade vägen var ganska fylld av cyklister.

När vi närmade oss Alghero omringades vi av slätter.

Vi väntade vid hotellets pool på att det var dax att checka in.

Mia Pia hette stranden som vi tillbringade eftermiddagen på.

Mats och Lise-Lotte försökte njuta mer än vanligt av de sista timmarna på stranden.

Vi vandrade omkring i Algheros mysiga gamla stad. Här sålde man smycken av korall.

Vi tackar Mats och Lise-Lotte för en riktigt trevlig semester!

Det blev ”riktig” pizza till middag.

Kvällen var alldeles ljum när vi tog oss hem till hotellet igen.

Det var enkelt att checka ut, ingen kollade något.

Sen bar det av, i den av packning trånga bilen, mot Alghero. Vi fick låna poolen tills vi kunde checka in och sen åkte vi till den stranden som Lise-Lotte tyckte var finast och där låg vi bra. Kvällen tillbringades i den gamla mysiga stadsdelen och men promenad på muren. Goda pizzor och glass fick avsluta dagen.

Efter frukosten var det dax för Berth och Kate ett gå till banken. Internet är tämligen svajigt i området och vid receptionen fanns ett annat lite stabilare och starkare så där fick bankärenden ske. Det lyckades väl.

Bergen på Sardinien har många lustiga former och med det minsta lilla fantasi kan det bli vad som helst.

Områdets hus varierar en den men alla har de samma färg, som smälter in i omgivningarna.

En heldag vid poolen, slappare kan det knappast bli.

Det gäller att variera, bok i öronen, bok framför ögonen eller bara bada?!

När grillmästaren stod på utsidan stod de andra på insidan. Nu skulle det bli mat!

Nöt kött och fläskkött på grillen, färsk pasta och sallad till. Det smakade gott!

Det är allt bra avslappnande att ligga i en solstol vid en

pool en hel dag. Området har fina poolar en till varje huskomplex. Det finns dåligt med stränder på gångavstånd och det är väldigt backigt område så man går inte så gärna ner för alla backarna – inte uppför heller.

Efter intagen frukost i lugn och ro tog vi bilen västerut på mycket slingringa vägar till den långa stranden väster om Issola Rossa, som var uppdelad i 4 delar med var sitt namn. Calette di Tinari, Li Feruli, Badesi Mare och Baja Delle Mimose.

Vi valde Badesi Mari som ligger 1/3 från öster räknat, på stranden som är närmare 8 km lång. (om jag räknat rätt på kartan). Det är inte alltid så lätt att räkna ut hur man ska betala, men för att få stå 6 timmar fick man köpa 2 biljetter, en för 4 timmar och en för två timmar.

Lise-Lotte och Kate bestämde sig för att gå längs stranden mot öst tills den tog slut, ca 2 km. Ett dopp var en välförtjänt belöning när de kom fram och sen var det ju bara att gå tillbaka igen. Då blev det flera dopp på vägen.

Vattnet var helt underbart! Man behöver inte ens hålla in magen när man doppade sig, ca 26° kan man gissa.

De hade fina sötvattenduschar och efter att ha sköljt av sig saltvattnet bar det av mot väster och Castelsardo. På vägen kan man se Elefanten som skapats ur en klippa.

Den sedvanliga förrätten intogs på ett cafe´, lika god som vanligt.

Det är skillnad på säkerhetstänket i Italien och Sverige. Man kunde lätt putta nån över muren. Gatorna var trånga och mysiga.

Middagen blev en blandning av kött och fisk. Lasange med fyllning av fisk blir man också mätt av.

Castelsardo var en liten mysig gammal stad.

Vi var bara i den gamla delen och den var sevärd. Man kan ju äta någon annanstans för det var lite dyrare där. Den långa långa stranden var en alldeles utmärkt strand som var brant att gå i och ibland fick man besök av flytande gammalt sjögräs, men vattnet var ju ren och massvis med fiskar sällskapade gärna vid botten.

Idag gick resan söderut men inte så långt. Från byn på höjden kunde man se ut över slätten som avslutades i klippig natur mot havet. Resan gick till Isola Rossa, staden har fått sitt namn av den rosa ön som ligger alldeles utanför.

Stranden strax nordost om Isola Rossa, La Marinedda, var en riktigt fin strand som sluttade brant ner i vattnet. Här var bara sand på botten, gott.

Ett moln på himlen!

Vi hittade en restaurang precis vid hamnen, La Rema, som serverade stora köttstycken som man kunde dela på.

På Sardinien dricker man Digestivo, ”en drink efter maten”. Mirto är känd från Sardinien och är gjord på blommorna från myrten som växer överallt på Sardinien. Restaurangerna bjuder på drinken. Den smakade… barr?

Vi såg solen gå ner bakom Isola Rossa från vårt bord.

Här är ju vi !

Isola Rossa ligger mitt på öns norrsida

och är en liten mysig by med många stränder på gångavstånd. Hit kan man resa om man ska stanna på ett ställe och ändå ha många stränder att välja mellan. Om man ändå inte var nöjd med strandutbudet kunde man hyra båt och leta efter fler stränder.

Idag bestämde vi oss för en lugn dag hemma, vid poolen.

Vattnet är varmt, men svalkar ändå.

Enkelt med fika ”hemma”. Då kan man ju få kaffe också – och toalett.

En hund? NÄÄ ett vildsvin!!! Inne på våran gård!

Idag provade vi på att laga maten själva. Grabbarna åkte till affären och köpte diverse som skulle passa på grillen.

Vildsvinen kom tillbaka, i utökad skara! På tok för nära tycker vi norbor. Gott att bo på övervåningen.

Berth fixar tillbehör med salladsstöttning av Kate.

GrillmästarMats fixar kött.

Det blev en utsökt middag då vi fick T-benstek och grillspett av pork. Spagetti och sallad till. Och till efterrätt, glass och jordgubbar. Vågen kommer skrika ut vikten när vi kommer hem.

Det var riktigt skönt att ha en dag hemma vid poolen.

Avslappnande att bara ligga i solstolen utan sand och sorl och att ha en riktig toalett att gå på när så behövdes. Roligt och mysigt att äta hemmalagad mat också.
Vildsvin verkar det finnas gott om och de är inte på något vis rädda för människan.

Efter en lugn morgon då Berth som vanligt tagit bilen till affären för inköp av bröd mm, åkte vi österut. Vi stannade till vid en fruktaffär längs vägen. De odlade en hel del av frukten och grönsakerna själva. På denna ”plätten” av ön var det slätter, men bara ett par kilometer bort kom bergen igen.

Eftersom Mats solglasögon fick följa med i badet och valde att stanna där, fick vi stanna till i en glasögonaffär i byn Arzachena där han kunde hitta ett par nya solglasögon. Vi passade på att tanka. Olika priser vid olika pumpar, tanka med kredikort ett pris, tanka med betjäning ett pris och tanka och betala i kassa ett annat pris.

Vägen till nordöstra delen slingrade sig längs och över bergen och när vi närmade oss Smeraldakusten fick vi vacker utsikt.

Vi knödde oss in på stranden Capriccioli est. Vilken strand, vilken sand, vilket vatten! Förutom alla barnfamiljer och unga par så vimlade stranden av svarta försäljare. Här behövdes ingen bok för att fördriva tiden, det var ett spännande skådespel hela dagen.

Men vi var ju tvungna att gå runt udden så vi fick se stränderna vid Capriccioli ovest också.

Elin, här fanns det bilar!! Många R8:or och även en McLaren!
Sen körde vi upp till den lilla hamnstaden Porto Cervo. Här syntes all lyx som skall finnas längs Smeraldas kust. Vi startade med en glass (och toalettbesök)

När man har seglat klart med den stora båten kör man en kappsegling med den lilla.

Vi vandrade längs kajerna och beskådade skeppen. Här, Sten och Krister, skulle ni varit med. Vilka båtar!! Det pågick tydligen en seglingstävling också, Maxi Yacht Rolex cup 2014.

Här är kakatusarna stora!
Vi avslutade kvällen med middag i Porto Palau. En liten mysig stad men livligt nattliv. Marknad med inte så mycket som intresserade, men glassen!!

Pasta gånger 4 blev det och det smakade gott. Här kunde kyparen lite engelska vilket var första gången på denna resan.

Smeraldakusten var fin och kändes verkligen lyxig, när

man kom ner till kusten. Stränderna var fina med mjuk vit sandbotten men alldeles för mycket folk. Man fick flytta på grannens handduk för att få plats med sin egen. Och så dessa försäljare som klampar omkring och ”väsnas”. Men det blir ju mycket att titta på.
Porto Cervo var som ett finare Monaco. Här fanns alla lyxbåtsvarianter och just för stunden även enorma segelbåtar. Finfolk var det överallt och man fick sig en modevisning på köpet. (Det är okey att gå i flip-flop men inte foppatofflor ;^) ). Vägarna är fina men väldigt kurviga och de slingrar sig utmed bergsväggarna.

Vi bor vackert och på vägen ner till affären får vi fantastiska vyer mellan bergstopparna i Costa Paradiso.

Den lilla Fiat Panda tar oss skumpande nästan vart som helst. Jo det kunde ju funnits mer plats för benen och man får inte packa med sig för mycket.

Vi åkte till stranden vi tittade på i går eftermiddag, Cala Vall’alta, en helt fantastisk strand. Det blåste ganska mycket idag också.

Solen blir farlig när det blåser man smörjer sig för lite och dricker för lite. Det blev vågor men inte så stora så man inte kunde bada.

Bada i vågor är roligt. (Det är då man ser att barnet i mannen aldrig försvinner, härligt)

Vi parkerade på en liten parkeringsplats mellan två stränder och den i bakgrunden här hette Rena di Matteu.

I väntan på att restaurangen vi ville gå på tittade vi till Spaggia L’Agnata som ligger alldeles vid Portobello, men den lilla båthamnen fick vi INTE åka ner till.

Bergen är konstigt formade här och man kan med fantasin lätt få dem till vad man vill. Väntan blev så lång så vi hann åka hem och duscha. Vi var tillbaka i den lilla restaurangen 20.30

Tripadvisor rekommenderade Nuraghe Tuttusoni och vi hade tur som fick plats på denna lilla restaurang som låg mitt uti ingenstans. Det man kunde välja på var – en 4 rättersmeny för 30€ och den tog vi. Inte ett ord engelska kunde någon av de som serverade så middagen blev en roligt gissningslek.
Förrätterna bestod av 7 rätter. Köttbullar i två varianter, en med tomatröra och en med inbakad zucchini (mums) och friterad ost, koskos, korv och fläskbitar, tomat med mozarellaost, två olika ostar med marmelad, lasange och en ruta som smakade liknande pepparkaka.
Nästa rätt bestod av tre olika sorters pasta, ravioli med citrussmaksfyllning, ”gnocchi” som var nån slags pastakulor och lasange med mycket ost.
Andra huvudrätten var kött som ar långkokat med någon slags söta lagerblad och sallad till med olivolja och vinäger.
Efterrätten fick vi några att välja mellan och Lise-Lotte och Kate valde Panacotta som hade mintsås och Berth och Mats tog det som kyparen rekommenderade, en varm ”kaka” av smördeg fylld med någon slags seg ost och honungssås till.
Efter denna måltid fick vi kaffe och sprit om vi ville ha, men vi nöjde oss med kaffe.

Vi var verkligen stoppmätta när vi guppade hem på slingriga vägar, och trötta.

Dessa två stränder som vi var vid idag får många stjärnor,

även om botten har stora stenar efter ett par meter. Hit kan man åka många gånger. Portobellostranden var också fin men där var hela botten täckt av otympligare stenar.
Att gå på denna restaurangen var en hit. Verkligen roligt at få en planerad meny med mat som de var duktiga på att laga.

Det blåste rejält under natten och när vi gick upp var det mulet och 12 m/s vind rätt mot kusten. Det blev en lugn morgon hemma. Internet är svajigt och holidayphone har fortfarande inte aktiverat kortet.

Vi tog bilen norrut till en strand strax söder om Vignola. Den lilla vägen dit hade fin stenmur på var sin sida, i flera kilometer.

Solen trängde undan molnen och vi fick klarblå himmel med mörka moln i horisonten. 

Det fanns en liten kyrka alldeles vid stranden som vi tittade in i

Stranden låg i lä men intogs ändå av höga vågor. Botten var sand en liten bit sen stora stenar så det gällde att trampa rätt.

Lise-Lotte och Kate gick runt hörnet och tittade på de stora vågorna som vällde in över klipporna. Det ska ligga en stenstrand här, men av den var det bara vatten.

Smörj behövs även om det är september.

Smörj har även en klistringseffekt :^) Baden blir roliga när vågorna går höga.

När stunden på stranden kändes klar körde vi norrut mot Santa Teresia och passerade en riktigt fin strand på vägen, kan den heta något med Major tro? Vi får nog testa den i morgon.

Efter stranden körde vi till Santa Teresia, en liten mysig stad vid vattnet. Här åt vi middag och glass till efterrätt.

Norr om Portobello finns det ganska många stränder, de flesta med stenar på botten ett par meter ut från stranden. Stranden vi valde hade lite skydd bakom klipporna vilken behövdes en så blåsig dag som denna. På kvällen åkte vi till Santa Theresa som var en riktigt trevlig liten stad med livligt centrum. En badplats i centrum och även den hamn (som vi inte besökte). Trafikskyltarna var lite svåra att förstå, får man inte köra efter 21? eller får man inte parkera? den var i alla fall väl värd ett besök.

Grattis Björn och Cathrine

till köpet av eran nya lägenhet på Bergkristallsgatan 44 !

Vi vandrade en knapp kilometer på slingrig men välbyggd stig till stranden med sand. Den gick högt ovanför vattnet med fin utsikt, svindeln gjorde sig påmind.

Calette di li Cossi, heter denna fina stranden som vi kom fram till. Här låg vi hela dagen i lagom fläkt från havet. Bokläsning i öronen gick så där när sömnen tog över.

Vattnet är ungefär 25° så det är gott att ligga i.

Berth tog med sig kameran på sin snorkeltur. Här finns fisk även om de inte är lika färggranna som de i Thailand.

Stranden från vattnet sett visar hur höga bergen är runtomkring.

Costa Paradiso som området heter där vi bor är fullt med små hus som klättrar upp med bergssidorna. Det är nästan så man måste veta att de finns där för att man ska kunna se dem.

Stugan hade väl mer att önska vad det gällde inredning. Mest saknar vi avlastningsytor och krokar. Var gör man av sin handduk? Frysfacket kunde vi fixa till själva.

Berth och Mats tog sig ett dopp i poolen.

Sen tog vi oss med bil till den närmaste staden som på den lilla kartan såg ganska stor ut. Roligt att testa restaurang i bergsby. Det var en slingrig väg som tog oss dit och vi hittade det som synes vara den enda restaurangen, en pizzeria!

Fantastiskt goda pizzor. Här kan man inte engelska någonstans, några knaggliga ord men sen är det italienska som gäller. Men glada och trevliga är de och mat får vi.

Centrum på Aglientu, som på den stora kartan visade sig vara en liten prick. Men byn var välordnad och fin. Fina hus och många blommor.

Kusten runt Costa Paradiso är mest klippig med ej liggvänliga klippor. (På vissa ställen har de fyllt med betong för att få en platt yta). Men om man orkar gå de ca 800 meterna på den fint byggda stigen kommer man till den enda stranden i området som vi hittade. Och den var fin! Bebyggelsen klättrar näst intill obemärkt längs bergssluttningarna. Alla husen har samma bergfärg och smälter in så man knappt ser den. På kvällen åkte vi till en liten bergsby som hade en restaurang vad vi kunde se. Den serverade oss endast pizza, men vilka pizzor!!

Tom körde oss till Säve och det gick fint att checka in bagaget. Vi skulle lyfta 10.30 men planet var försenat till Göteborg så vi fick lyfta 11.20.

Säve flygplats blir mer och mer trevlig. Vi hann äta en räkmacka innan vi skulle flyga.Mats och Lise-Lotte visste att det finns en Gate 3 och det är det inte alla som vet så där fick vi god plats.

Vi landade lite senare än vad som var tänkt men vi hade ju semester så visst hann vi med en kopp kaffe på Algheros flygplats. Denna flygplatsen är lik Säve, lika liten.

Det tog ca 1,5 timma att ta sig till Costa Paradiso och resorten vi skulle bo på. Stora fina vägar i början som övergick till små fina slingrande vägar. Vi hittade receptionen och kunde lätt checka in. Lägenheten var fräsch och poolen fin.

Hungriga som vi var åkte vi till affären och handlade frukost, sen beställde vi pizzor som vi åt på balkongen, det smakade gott.

Lite researching på omkringliggande stränder. Vi har nog inte samma uppfattning om stränder som italienarna har, de flesta var ordentligt klippiga.

Mats och Berth tog sig ett dopp medan Lise-Lotte och Kate käkade glass och tittade på.

Karg natur med flera färger på klipporna. Ibland formade klipporna små pooler i havet.

När vi kom hem packade vi upp och surfade lite (när vi väl fått napp på internet). Mats testade poolen som fick godkänt.

Sardinien är mycket kuperad och vägarna slingrade sig upp och ner längs bergen. De större vägarna var fina och ganska nygjorda. Även de små slingrande vägarna hade asfalt. Vi fick hyra en Fiat Panda, det var inte stor! Väskorna som inte fick plats i bagaget fick dela säten med passagerarna.

Vi bestämde oss för en senare semester, då alla andra turister återgått till jobbet igen. Det visade sig vara ett perfekt beslut. Ganska öde på de flesta stränder men värmen fanns ändå kvar i både luft och vatten. Första delen av resan reste vi tillsammans med Mats och Lise-Lotte, när de åkte hem efter en dryg vecka så stannade vi kvar en vecka till.

Vi flög med Ryan air tur och retur från Säve