Morgonstök. Vi äter gemensam frukost varje morgon. Eva, Svante och Tom som sover hos farmorn kommer klockan 10. Fast idag startade vi lite tidigare.

Vi körde och tankade och sedan bar det av mot norska gränsen. Det är drygt 13 mil dit.

Överallt längs vägen när man kommit upp på fjället så står det parkerade bilar med släp. Speciellt vid gränsen, där var det måånga bilar!

Snöplog av den större sorten. Den kunde ploga 2 m djup

Sen gäller det att få av skotrarna och parkerat rätt, och se till så all packning blir jämt fördelad….
Sen är det bara köra.

Av den lapplänska tystnaden märkte vi inget förrän kl 19.00. Det var mest motorsågsljud man hörde eller jag menar skoterljud.

Svante är en hejare på att göra upp eld. Veden på fjället var blöt så man fick underhålla elden hela tiden. Vi hjälptes åt lite att samla ved. Svante körde runt med sin skoter för att hitta. När man har ved kan man laga mat.

Idag blev det suovas till middag, och falukorv som ”snacks”.

”Nä, nu kan jag inte sitta still”, sa Elin. ”Jag tror jag kastar lite snöboll på Tom… och pappa… och…”

Tom är aldrig sen på att hänga på bus och vinna ska han.

När solen tittade fram gav den naturen ett helt annat utseende och den gav oss värme. Vilken skillnad vädret gör.

Cathrine tränade på att köra skoter och blev riktigt duktig till slut.

Vi lämnade vår plats på fjället klockan 19.30 och körde rolig skoter till bilarna. Det är ett släpande att få uppskotrarna på släpet, men vi hjälps alla åt speciellt de med muskler.

Vi körde en liten omväg in i Norge på vägen hem för att få skåda den vackra vyn i Junkerdal.

När vi lämnat Norge och kommit en bit in i Sverige passerade vi Polcirkeln. Första gången för de flesta av oss göteborgare.

Jag brukar säga att Gud tappade fantasin när han kom till att skapa Sverige. Men här måtte det ha funnits en del kvar, såå vackert.

Väl hemma (22.00) Var vi tämligen slut.