Halv 7 ringde klockan och vi var klara för avfärd 7.40.

Christian fick ”pröva-på” att köra på autobahn vilket gick alldeles utmärkt.

Och kan ni tänka er, Kate läste ut sin bok! Elin? jo, hon sov

Det skulle inhandlas ädla drycker men varuhuset var inte öppet utan bara loppmarknaden utanför. Vi fick i alla fall tag i bröd till vår picknick.

Inget turkost vatten fastän Lindströmarna valde rastplats, men alla magar blev mättade.

Inga vägarbeten eller långtradare som stannade trafiken så det gick undan värre med en genomsnittshastighet på 120 km/h. En timmas stopp blev det när vi närmade oss Puttgarden pga en olycka som inträffat minuten innan vi kom fram.

Men när trafiken släpptes på var det ingen kö till färjan utan bara att köra rätt på.

Genom hela Danmark var det Shrek på film som gällde.

Tänk, det regnar ju inte i Sverige ju, men vänta ni vi kommer nu :^)

Middag blev det efter låång väntan i Max matkö. Hur kan man ha ett sådant system. man beställde maten hos en kille i början av kön sen när man kom fram till kassan – fick man beställa en gång till, de´ni! Och sedan började de laga till det som vi skulle äta. Det tog närmare en 1/2 timma innan vi fick våran mat på denna snabbmats-restaurang.

Så var det bara den lilla sista biten kvar och vi körde mot ljuset, klockan är 22.30. Kate sitter där i bilen och uppdaterar hemsidan. Visst är tekniken fantastisk ändå!

Vi har haft två underbara veckor i värmen och lärt oss att man kan utan tvekan spendera mycket mer tid där.

Vi ”checkade” ut och lämnade campingen kl 8.30.

Vägen ut till motorvägen har inte 100 raksträcka.

Sen blev det motorväg till Sisteron (som syns på bilden)

Nästan 14 mil var på lika slingringa vägar och de spetsiga bergstopparna omgav oss. Vyerna är verkligen vackra.

Kravet på rastplats var vattendrag av något slag. Tänk att så många kan få plats på en enda filt. Fikat var gott och vatten hittade vi.

Det var varmt i den lilla bäcken. Det vi inte visste om var att det låg en fin rastplats bara 50 meter från där vi stannade, inte konstigt att bilarna tutade på oss.

Om man springer fort och tar i ordentligt, så kommer man över bäcken som just nu inte hade den bredd som den kunde.

Vi stannade till i Geneve, denna vackra stad, i alla fall vid vattnet. Det blev dyr middag på Mc Donalds.

En liten promenad längs vattnet som inte alls var kallt. Och sedan fick barnen köpa Victorynox-knivar.

Chaufförerna i bilarna var koncentrerade på uppgiften

De stunder de inte sov i bilen var det för det mesta glädje.

Sen när vi kom till hotellet testade vi tajkonfika och det fungerade alldeles utmärkt.

Vi hade lite sovmorgon idag, sen handlade vi lite proviant för resan. Och så gick vi ner till poolen.

Det var varmt idag, minst 34 grader. Vattnet svalkade bara något, men bjöd en del på bad hela dagen. Elin gick inte upp.

Efter middagen var det dax att packa ihop.

De som packat sina saker först gick och spelade tennis.

En shoppingrunda till den lilla affären för lite matinköp

Campingen ligger mitt bland vinodlingarna så man kör på vägar mellan plantorna

Berth och Kate packade resten och städade stugan. Urk, dax att lämna denna ljuvliga plats.

Som belöning för slitet tog vi oss en kopp kaffe som avslutning på dagen.

Vi körde till Monaco via motorvägen, men det tog ändå 2,5 timmar.

Vi tittade på casinot utifrån och tog fina fotografier av oss alla

Krister framför Casinot i Monaco

Familjen Lindström framför casinot. Men det finns många fler fina byggnader i Monaco

Vi gick en bit av sträckan som Monte Carlo-rallyt kör och man kan bara fråga sig, HUR kan de köra så fort här??

Vi spanade in hamnen från ovan, ingen närmare titt på båtarna denna gången.

Sen körde vi strörre delen av Grand Prix banan, men inte gick det fort inte. Och det är svårt att förstå hur de kan köra så fort.

Sen åkte vi den vackra vägen som slingrade sig längs bergväggen till Nice. Fina byar passeras på vägen. Kate vill bo i dem alla. Fikade i Nice.

Sen, äntligen, gick vi till stranden. Det var varmt idag över 32 grader så det var helt underbart att få svalka sig i vattnet.

När vågorna kom kunde en del ligga i hur länge som helst. Men det fanns kalla duschar att svalka sig med också.

Vi åt dyrt på restaurang

och gick sedan en promenad i den gamla delen av Nice.

Sen gick vi tillbaka till bilarna

 Agnerta och Amanda

Krister tackade för sin vistelse i värmen och lämnades på flygplatsen, för att åka med planerat flyg kl 22.30

Mulet hela dagen men varmt! Vi gick till stranden näst längst bort, där var det väldigt fin sand.

Såå gott att bara vara, ligga som en säl, som Agneta brukar säga.

Idag gick det att spela boccia på land, men en       och annan kula hamnade också i vattnet.

Gott med det enkla fikat. Kaffe och mackor som spetsas med tomat och någon godis till efterrätt.

Det blev mycket vattenbus idag. Jag tror Elin låg i vattnet hela dagen.

Läsa bok kan man också göra, nästan i vattnet. Trots moln gick tiden på stranden fort, men regnet hängde kvar i luften.

Olika sätt att hjälpa till med middagen??

Efter middagen åkte vi vuxna en tur till Grimaud, en liten by inåt land.

Där ligger en gammal borgruin uppe på berget,

man kan lixom leva sig tillbaka i historien.

Från ruinen fick man en fin utsikt över hela bukten, fast det var lite disigt denna dagen.

Så lämnade vi borgen

och vandrade längs gatorna som var små och trånga.

Vi stannade till i Port Grimaud. Vilken överraskning som möttes oss där!

Innanför muren, som är det enda man ser från vägen, öppnade det sig ett ”Venedig”

Fullt med restauranger som kantade de små kanalerna. Det simmade riktigt stora fiskar i vattnet.

Här fick Krister sin efterlängtade glass.

Det fanns många broar i den lilla staden

Och månen hann gå upp innan vi åkte hem. Hit ska vi igen, det var vi alla övertygade om.

Jag bara måste berätta om våra morgonvanor. 

Varje morgon åker vi ner till SPAR, den lilla affären på gångavstånd från campingen för att köpa färskt bröd. Man beställer de antal baguetter som man önskar men ska säga restaurant annars får man trådsmala tunna brödbitar. Dessa är ca 75 cm långa och viras omsorgsfullt in i ett halvt bakplåtspapper. Fast de lägger det på tvären räcker det inte riktigt om och har man tur kan då expediten tejpa ihop de två hörnbitarna, bara för att det ska hålla fram till kassan.
Inte är det lätt att bära dessa bröd utan tröjan får allt hjälpa till och man är sedan täckt med brödsmulor. När man väl kommit fram till kassa och med viss möda fått tag i det man önskade ha med sig hem (allt har ju så konstiga namn) vill man inte gärna lägga ner sina rena bröd på kassabandet och korgen får man inte ställa där så det är bara till att ta upp bröden i famnen igen.
Man betalar och försöker få ner dessa långa ståtliga pinnar i den lilla fruktpåsen som står till buds. Ni vet ju hur stora fruktpåsar är, Resultatet blir ju att bröden gladeligen viker sig över påskanten och ner på disken igen. När man väl fått med sig sina 5 fruktpåsar med diverse matvaror inkl bröden som vingligt hänger utanför, ska man ju ha lite frukt och grönsaker också.
Man inser snart att det inte går att härbägera alla kassar genom fruktaffären som ligger granne med mataffären utan går gärna vägen om bilen för att lägga ifrån sig det inhandlade. Bröden smiter genast ur påsarna och placerar sig i en prydlig hög på bilgolvet.
I fruktaffären fungerar det nästan som hemma. man plockat åt sig de frukter och grönsaker man önskar och lägger dem till tjejen bakom kassan för vägning. När hon vägt alltsammans läser hon av kvittot för att på så sätt få in summan i kassaapparaten och det är då dax att betala. Lättast är att lämna fram en stor papperspeng och få en massa växel tillbaka, men ibland har jag rotat bland alla mina ettor och tvåor för att bli av med en del av alla dessa småmynt som Euro har fört med sig.
Då så var man klar med frukostinköpen och är på väg tillbaka till den väntande familjen som tittat på när pappan packat väskorna för stranden och sitter hungriga vid bordet och väntar. Mycket skratt förgyller vår frukost och vi räknar ut att 15 mackor behövs för att täcka dagens behov. Barnen sköter disk och undanplockning, det har de ordnat med schema så det blir rättvist.
Men allt detta har ju sin charm. Och att bo i stuga gör ju att man har sitt eget kylskåp innan för väggarna, man kan gå på toaletten i fred, nästan. Alla vet ju vad man gjort där eftersom väggarna i huset avslöjar allt.

Ännu en dag på stranden. Hela gänget samlat på en liten liten yta. Tyskarna flydde när vi kom.

Men platsen i havet var desto större. Nu är vattnet helt ljuvligt

Eftersom man inte kunde spela boccia på berget, kunde man ju spela det i vattnet.

Och det finns mycket att se på från land.

Slappande väntan på mat

Kockarna är i full färd att fixa något ätbart.

Tja, undrar jag om det verkligen är ätbart? Många skeptiska miner.

Efter middagen fanns det plats på tennisbanorna, alla som ville fick vara med.

Och som om inte tennis vore nog, man kunde ju kolla Frankrikes match på storbild också.

Vi åkte till Aqualand i Frejus. Det var inte billigt men det skulle bli en heldag.

Fulla av inspiration gick vi in i parken.

Här fanns rutchkanor för alla smaker. I twister kunde man tävla om vem som snabbast kom ut. Ingen som kom ut visste vad som var upp och ner.

Det fanns många varianter på rutschkanor

Picknick-korgen var med och vi hittade en skön grässlänt att slå oss ner på.

Värmen i luften gjorde det riktigt gott att åka i vattnet.

I duschen upptäckte vi att fransmännen inte kunde hålla

reda på vilket kön de tillhörde, killarna hittade med förtjusning tjejer i sitt omklädningsrum

och vi tjejer visste inte var vi skulle gömma oss för alla killar i vårt.

Nöjda och glada och ganska mätta på vattenbad lämnade vi parken.

Vi tog den slingrigt vackra kustvägen till Cannes med ett utsiktstopp på vägen.

Sen traskade vi längs med vattnet och tittade på all lyx.

Krister berättade vilda berättelser om hur de skulle leva livet på alla lyxkryssare

 Middagen åt vi på Mc Donalds

Det blir lixom som en sport att få ett kort på Agneta

Vi fotograferade oss på både fel och rätt trappa till Filmfestivalhuset.

Glass-suget stillade vi längs strand-promenaden.

Här såg vi ett fantastiskt sandslott minst 1,5 meter högt.

Tjejerna spanade in bilar!! De har smak för sånt :^)

Kvällen övergick i natt och det var dax att leta reda på var bien stod och samla ihop alla som skulle med.

Sommar och sol och värme långt in på kvällarna, vilket liv det är!

Vi bestämde oss för att gå till en klippvik lite närmare. En del av de små vikarna är fulla av gammalt bös,

men vi fann en fin (hård) klippa att ligga på.

När vi legat där ett kort tag så kom vinden, vi märkte inte den så väl men vi märkte vågorna.

De växte allteftersom dagen gick. Och var riktigt stora till slut. Oj vad kul det är att bada i vågor.

Om man inte vill doppa sig kan man bara sätta sig på klippan och bli översköljd med jämna mellanrum.

Vattentemperaturen är nu så där lagom som den bara kan bli och man ligger gladeligen i länge. Vi stannade länge.

Jo, visst är det så… att det svider lite i skinnet på kvällskvisten och t o m Berth är rödfärgad på sina ställen. Björn är numera en neger, (han har vunnit över sin far).

Efter den fantastiska middagen, Ravioli, lurade vi med oss familjen Lindström på den 2 km långa promenaden till fyren Cap Camarat.

Många lyxvillor att spana in på vägen, fler gräshoppor, ödlor och fladdermöss.

En lång vandring till favoritstranden

Vi bestämde oss för att gå till en klippvik lite närmare. En del av de små vikarna är fulla av gammalt bös,

så vi gick till den ”vanliga” längst bort. Lite rörigt är det innan allt kommit på plats, alla är smorda och hittat sina badkläder.

En del aktiverade sig, medan andra nöjde sig med att föreviga ögonblicket.

Idag var viken verkligen full av båtar, eller kanske man ska säga fartyg!

och sedan åkte Kate och Berth till St Raphael och hämtade Krister som kommit med flyg till Nice för att sedan transportera sig vidare med lyxbuss till St Raphael.

Det var reguljär lyxbuss för bara 19,5 € och det tog ca 1 tim.

Vi tog en lugn sovmorgon. Elin och Kate gick till affären, vi måste ju ha jordgubbar ju! Sen packade vi ihop oss för en dag på stranden.

Vi gick den vanliga slingriga stigen och hade tänkt ta en vik tidigare men där var en hel skolklass på besök. Lindströmmarna tog en dag vid poolen.

Idag var vattnet härligt! Det var inte så mycket vind så man kände att det var varmt. Efter gårdagen beslutade Elin och Christian sig för att ligga under parasoll.

Hemvägen gick längs vattnet, om möjligt ännu mer slingrigt. Vi kände oss som bergsgetter allihop.

Midsommarafton firade vi på vår altan med jordgubbar och glass…

och trevligt sällskap.

Idag ringde väckarklockan för 4 entusiaster i familjen, de skulle spela tennis. En låg kvar och bara njöt av att det var semester och man faktiskt kunde slappa. Men hon hade frukosten klar när de andra kom tillbaka.

I lugnan ro tog vi oss till stranden.

Vi vandrade den 1,2 km långa stigen till stranden ”längst bort”. Inte många moln kvar på himlen och dagen såg verkligen ut att kunna bli riktigt bra.

Det blev en heldag på stranden. Vattnet hade väl drygt 20 grader vilket kändes kallt just när man gick i, men så gott att få svalka sig.

Sen blev det mycket bokläsning och bara allmänt slappande.

Solskydd är bra, en del av oss önskade att vi hade nyttjat det bättre.

Om man vill hoppa får man ta en promenad ut på udden. Klipporna är inte inbjudande att klättra i, men det stoppar inte vissa hopp-glada.

Alla uppskattade baden

Efter god sallad och middag blev det lite sällskapsspel på verandan.

Och det roligaste på kvällen – fistävling mellan far och dotter som den med mest erfarenhet tog hem med 2-1. Oj vad vi skattade allihop!

Vi vaknade ganska sent, åkte och tvättade bilen, så skönt :^)

och handlade färskt bröd- Sen väckte vi familjen Lindström, jo det ÄR semester!

Vi fikade i stugan och åkte sedan ner till stranden även om molnen täckte himlen, det var ju varmt! Vi traskade till stranden allra längst bort dit vi aldrig gått förut.

Även om solen gömde sig blev det ganska varmt på den slingriga stigen.

Så alla var väldigt pigga på ett dopp. Den svalkade underbart.

Sen tillbringade vi några timmar på stranden med olika sysselsättningar.

Och solen behagade att titta fram, vilket lockade till mer bad.

Björn testade tennis på alla som han kunde lura att vara med.

Den medhavda matsäcken smakade som vanligt såå gott.

Björn och Christian spelar boll

Den platta stranden lockade till många bollspel

Man passerar många små vikar på vår väg till – stranden längst bort.

När vi kom hem lagade ”kocken” en fantastisk middag, medan frun i huset shoppade grönsaker och frukt till fruktsalladen som vi alla åt tillsammans.

Till fruktsallad vill man ju ha vispad grädde och det fixar man lätt med Tupperwares täta burkar – om man bara sätter på locket tillräckligt.

Glädjen när locket hoppade av mitt under skakning går inte att ta miste på.

P-sons avslutade kvällen med kortspel och lyssnande på ”Magnus & Brasse”. Jo en dator kan man faktiskt ha som stereo också.

Morgonen var verkligen slapp! Vi sov länge och när vi såg att molnen täckte himlen blev det annan avkoppling i stugan.

Fam Hedström kom på besök och vi fick en lång fikastund tillsammans. Sen var tanken att vi skulle åka till Cannes,

men köerna var långa och killarna ville tillbaka till fotbollen så vi stannade i Frejus i stället.

Det blev en stund på stranden. Solen vågade sig nästan igenom molnen.

Kaffe och slappt plus en massa snackande förstås

Inte så väldigt varmt i vattnet, Christian ser bra frusen ut. En del barn vågade sig i vattnet medan

andra tyckte det var alldeles för kallt.

Vi åt på ett creperie och sen åkte killarna tillbaka. Hedström åkte ”hem” till sig och bara tjejerna var kvar.

Frejus har en egen liten romersk teater, som man kunde se från utsidan.

Vi åt en glass på strandpromenaden och kollade lite sevärdigheter i Frejus.

Glassen är så god!

Sen åkte vi racerbil hem, en slingrig omväg :^)

Först var det inköp av frukost samt lite detaljer i bokningen. Det var då Kate kom på att Lindströmsstugan var finare än P-sonsstugan.

Detta resulterade i byte av stuga för P-sons. Till Agnetas stora glädje packades bilen tämligen dåligt för den korta färden.

Barnen gjorde en strålande insats för intresset att få en stuga med altan var stort.

Vi gick till poolen på campingen

Kate redo för en stund vid poolen

Agneta testade om vattnet var varmt, och det är det ju aldrig direkt

Solen valde att gömma sig bakom molnen hela dagen, men det var varmt ändå. Björn hade alltid en pågående bok.

Lunchen på den nya altanen kändes såå bra. Vi var nöjda med bytet. 

Agneta plåtade sin familj och då plåtade Kate också hennes familj. Campingen ligger bland vinodlingarna.

Efter middagen beslutade vi oss för en tur till St Tropez.

Hela gänget skulle göra st Tropez

Vi vandrade längs kajen ända ut till det yttre tornet

Kan ni tänka er – det stod Agneta på varenda fräck bil. Hon måste vara en stenrik tjej den.

Glassen på muren smakade gott för en del,

medan andra fortsatte att dregla över bilarna.

Kraven på bil kanske var olika?

Men det fanns båtar att dregla över också

Kvällsmys med mycket skratt blev det på den Lindströmska altanen.

De bor inte långt ifrån varandra nu, de galna tu. Och de har så kul ihop.

Frukost på Formule är ett säkert kort. Pain Riche, the, kaffe, marmelad och smör. Enkelt med andra ord.

Efter intagen Formulefrukost åkte vi vidare och klockan hade passerat 8.30.

Det blev många tunnlar på vår väg och en drastisk ändring av resplanen. Ett stenblock hade ramlat ner och blockerat st Gotthard-tunneln.

Man kan bli väldigt trött av att åka bil, särskilt om den planerade resvägen blev minst 10 mil längre.

Men detta gav oss ett litet stopp i Bern, denna fantastiskt vackra stad. Den var stökig pga ett cykellopp som hade målgång på ”fingatan”.

Vi gick en promenad och kollade utsikten och folket som badade i det gröna mycket strömiga vattnet.

Höjden från bron var hisnande.

Agneta, Amanda och Kristoffer tyckte bättre om att befinna sig med stadig mark under fötterna.

Bern är verkligen en vacker stad men man måste nog åka ända in i centrum för att uppleva det.

Den vackra vägen gick vidare mot Lusanne och Genevesjön och slingrade sig sedan mot och genom st Bernhardtunneln.

Eftersom vi inte hittade rastplats som vi ville var magarna riktigt hungriga när vi väl fick stopp.

Vägen gick genom Torin på slingrande motorvägar och sedan längs kusten förbi Monaco och Nice. Det blev senare än planerat.

Den ena borgen finare än den andra höjer sig på klipporna längs vägen.

Vi stannade till vid Mc Donalds i st Tropez och köpte mat på vägen, som vi sedan åt (hmm kall MC-mat) i stugan på campingen.

Vi avslutade dagen med en kopp kaffe utanför P-sons stuga.

Vi träffades kl 4.30 vid Vallda, konstaterade att det redan var ljust och sedan körde Christian och Agneta vidare mot Malmö

och Öresundsbron över till Danmark.

Lunchen åt vi på en rastplats söder om Kassel.

En otrevlig olycka skapade kilometerlånga köer på motsatta vägbanan och gav oss alla en eftertanke. Men strax senare var vi uppe i samma hastighet igen.