Det var inte alls stressigt i Frankfurt som det var när vi åkte till USA. En passkontroll som bara var att gå rätt igenom. Efter en lång promenad kom vi till rätt gate och en timma senare satt vi i nästa plan till Göteborg. Det regnade och var molnigt mest hela vägen hem.

Gick upp tidigt, strax efter 6.00. Jo, det är så att de som inte är flygvana gärna är i mycket god tid på flygplatsen. Eftersom vi inte visste var och hur bilen skulle lämnas tillbaka eller om vi skulle hitta dit i virrevarret av vägar kände vi att vi kunde åka i hur god tid som helst.

Laddade med spel var vi alltså många timmar i förväg på flygplatsen. Det var ganska lätt att hitta dit och på flygplatsen var det inga problem alls att hitta.
När vi hade checkat in hade vi hade gott om tid att ta en fika och titta på all aktivitet genom de stora panoramafönstren.

Upp tidigt och iväg till kassan för Alcatraz. Morgontrafiken var intensiv, men inte stillastående.

Vi kom fram till biljettkassan 20 min innan den öppnade och vi fick biljetter!! nr 89 – 93 av 100 släppta?! ($72 för 5st).

Medan vi väntade på avgång vandrade vi på Pier 39 och klockan 10.45 var det dags för avfärd.

Vi möttes av en otrevlig odör när vi landsteg på Alcatraz. Ön var tämligen bebodd av fiskmåsar som hela tiden underhöll oss med sitt skrikande. Vi vandrade upp till fängelset och gick en guidad tur med hjälp av hörlurar och bandspelare. Detta var mig ett förfallet ställe, ska du se Alcatraz får du nog åka hit ganska snart om de inte renoverar inom kort. Men det var en intressant resa så vi ångrar den inte.
När vi kom iland kurrade det i magarna och vi vandrade till North Beach som lär vara det italienska San Fransisco.

Glass som vi tänkte skulle bli efterrätt får vi nog ta i Sverige, för är det något man inte ska köpa i USA så är det glass och godis

Vi gick ner till hamnen igen och efter en kopp kaffe så tog vi bilen för att se de största villorna och dit var det brant.

Berth tyckte att man inte kunde vara i San Fransisco utan att köra den krokiga Lombard gatan så vi åkte en sväng runt denna och lämnade sedan staden.

Vi åkte en lite omväg runt Sausalito och vilken underbar liten stad på andra sidan Golden Gate-bron. Bergssidorna var klädda med villor som alla hade vy över bukten och småbåtshamnen som låg nedanför.

Hur summerar vi då San Fransisco?
Jo, det är en mycket vacker, välvårdad stad, och så annorlunda. Hit kommer vi gärna tillbaka, för det finns så mycket kvar att se.

Hem till hotellet och ett dopp i poolen för att sedan packa ihop allt för morgondagen.

Lite sovmorgon kändes skönt. Vi åkte in till San Fransisco och stannade alldeles ovanför Golden Gate-bron.

Eftersom det var så lång kö till spårvagnen så gick vi upp, upp, upp. Och när vi väl kommit upp så gick det ner för att i nästa gatuhörn vända upp igen.

Vi gick förbi Taylors garden och såg kopian av Notre Dam och alla de flotta hotellen på Nob Hill. Sen gick vi uppför en smal trappa för att sedan komma till trappornas gata. Nu var det mutning som gällde, en stor glass! Nej minst 10 för alla dessa uppförsbackar, tyckte Elin.

Vi gick sedan vidare till Lombard street med sin kurviga gatsnutt. Här fanns det nog mer trappor än i trappornas gata.

Efter detta gick det bara nerför tills vi hamnade i Fishermans Wharf. Nu skulle här shoppas – souvenirsaker. Och ätas fiskmat – och glass förstås.

Det fanns gott om Souveniraffärer och fiskrestauranger i Fishermans Wharf. Och Här fanns mycket annat att titta på, målade soldatstatyer – som rörde på sig!

Vi gick för att beställa biljetter till Alcatraz för dagen efter, men fick rådet att återvända när kassan öppnade dagen efter för då släppte de ytterligare ca 100 biljetter (konstigt system, men men…)

På Pier 39 kunde man välja bland frukt, glass och godis. Inte så billigt precis.Men glassälskarna köpte var sin glass och sedan vandrade vi till närmaste spårvagn. Och vilken kö!!

Men den gick ganska snabbt så vi ställde oss i den och blev underhållna av en mycket duktig jonglerare. Chaffören på vår vagn var en skrattande guide full av humor så färden blev riktigt kul. Vi fick platserna på utsidan och bara det var spännande ($2/pers).

Sen kom det viktigaste på dagen för två av semesterfirarna – affären ”Virgin” och Dragonballfilmer. Det blev jubel när vi kom in och de hittade över trettio olika filmer.

Åter på hotellet badade Berth och barnen medan jag fixade kvällsmat.

Gick upp halv åtta och packade ihop allt som låg spritt i bilen. Åt en god frukost och satt och pratade en stund innan det var dags att lämna familjen Duffus.

Vi åkte till Eugene där det låg en AVIS. Eftersom det inte fanns någon som kunde byta däck på en söndag så fick vi byta bil.

Vi fick en full-size och vilken skillnad det blev – till det sämre. Men vi har ju inte så långt kvar på vår resa så det var bara att vara lycklig över att vi fått ha ”vår” fina Van så länge.

Vi stannade till vid en gammal mac som blivit kiosk. Här köpte vi var sin jätteglass och åkte vidare. Vägen var bred och fin och gick upp på höjderna för att strax efter gå ner i en dal igen.

Mount Shasta kunde man se långt innan vi kom fram till denna snöklädda bergstopp. När vi passerade var vi på drygt 1000 meters höjd. Några mil med berg och dalbana följde och sedan kom slätten. Platt, platt, platt.
Vi åt middag på Dennys, inget som vi gillade så särskilt.

Åt frukost på hotellrummet och besökte varuhuset som låg granne med hotellet innan vi fortsatte västerut. Vi körde längs Columbia river och nu började bergen resa sig på båda sidor om floden. Vi tog en liten väg innanför motorvägen, denna kantades med jämna mellanrum av fantastiska vattenfall.

Ett av dem är ett av Amerikas högsta vattenfall – Multnomah Falls. Vi stannade vid alla fall som man kunde nå på kort gångavstånd.

Det fanns en del fikaställen vid fallen så vi fikade vid ett av dessa rastställen och körde sedan söderut.

Med god vägbeskrivning hittade vi gården där Duffus kyrkan hade sitt läger. Den låg långt ut i ödemarken alldeles vid en för tillfället liten flod.

Det var verkligen varmt idag, 28- 30 grader, så det var verkligen skönt att svalka av sig i floden.

Det var som ett vanligt ungdomsläger och barnen hittade snabbt sina kompisar från Aloha-festen och hade riktigt roligt. Vi delade rum med Duffus-arna och sov ”så där” på hemska sängar.

Gick upp klockan åtta och åkte till stranden efter intagen frukost. Vi bara slappade en stund. Sandpoint var en mysig liten by med en jätteskön strand.
Härifrån kunde man se skidbackarna som inte långt bort.
Åkte runt en nöjespark, men det kostade mer än vad det skulle smakat så vi åkte vidare.
Landskapen ändrade sig från berg- till stora vida åkermarker. Allt var platt, platt, platt.

Vi letade länge efter ett vattendrag och hittade tillslut en lite sjö på kartan. Vi stannade till vid den lite sjön för en fika stund. Men här var det inte inbjudande till bad.

Vi kom så småningom till Columbiafloden som vi sedan följde ända till The Dallas. Vi trodde vyerna skulle vara bedårande eftersom det på kartan var ett högt berg på drygt 11000 ft.

Men det var nog bara detta enda berg som var så högt. Ju närmare The Dallas vi kom desto högre blev dock kullarna utefter floden. Vi tog in på ett Super 8 denna kvällen med och badade en bra stund i deras pool. Hela dagen har det varit ett underbart väder med Medelhavsvärme.

Vi startade dagen med en rejäl frukost, pannkakor, scambled eggs, korv mm. Ett STORT TACK till familjen Kanwischer för att vi fått bo hos er alla dessa dagar – och för all mat! Det har varit underbara dagar då vi kunnat koppla av och känna oss som hemma.

Bilresan västerut startade 9.45, och vilket väder!! Idag kommer vi att få se klippiga bergen. Det var inte så svårt att hitta ut ur Calgary och vägen genom bergen gav oss fantastiska vyer.
Hälften av bergen hade snöklädda toppar. Av dessa toppar var de flesta över 2000 meter.

Vid Radium Hot Springs smalnade vägen av mellan bergen och då blir det allt lite mer spännande. Klockan 14.00 var vi i Fairmont Hot Springs. Vi gick stigen förbi den varma bassängen och kom fram till den naturliga varma källan. Det var ett vattenfall som landade i en naturbassäng och rann över till flera små pooler.

Vattnet var alldeles vitt – och varmt, gissningsvis 35 gader. Gissa om det var skönt att ta sig ett dopp och få ryggen hårt masserad av vattenfallet.

Vi åkte vidare med förhoppningen att hitta någon middag nära, men det tog över en timma innan vi kom till närmaste Mc Donalds, det smakade gott. Det tog en stund att ta sig över gränsen till USA och fast vi inte hade med oss något olagligt så kändes det tämligen otrevligt med all kontroll av bilen. En stor muskelbit gick omkring med sin hund som luktade på allt.

Idag satte vi klockan. Vi åkte till en hobbyaffär, eller skall jag säga ett hobbyvaruhus. Sen var det dags för leksaksaffären och lite mat. Och tänk, solen tittade fram så vi satte oss på deras uteplats och hade det skönt. Har du någon gång spelat Sim Ciity? Jo det är så de bygger sina städer.

Först gräver man ut en sjö som man fyller med sand och vatten. Det som blev över blir en lite kulle och i denna kan man göra ett vattenfall och pulkabacke. Sen bygger man upp bostadsområdet kring sjön, med de största husen alldeles invid vattnet.

Vi åkte till deras lilla sjö, men just denna dagen var det rengörning av sjön så man fick inte bada Ð och vattenfallet var avstängt

Sov länge idag med. Åkte runt Grants jobb och till ett jättestort shoppingcenter. Här tillbringade vi en stor del av dagen. Hem for vi med kassarna fulla av jeans och badlakan som verkligen var billigt. Björn fick tag i en del Dragonball-filmer och var så lycklig över det.

Barnen fick kalasa på pizza och vi vuxna åkte till city och åt god mat på en Thai-restaurang. På vägen hem köpte vi cheese-cake och hyrde en mindre bra video så var denna dagen slut och det hade redan startat en ny. Och tänk, idag regnade det inte.

Marie skapade konst som fascinerade. Hon målade tavlorna med gips så man kunde känna motivet, och sedan fyllde hon i det med färg.

Efter en natt med smattrande på rutan var det åter morgon och söndag. Denna söndagen besökte vi Calgary Life Center. Precis som det låter så var det Livets Ord i Calgary. Deras pastor med fru hade gått på Livets Ords bibelskola i Uppsala så enda skillnaden på svensk Livets ord och kanadensisk var språket.

En livlig och rolig pastor predikade – och det gick fort så man var tvungen att koncentrera sig för att hänga med. Majskorvar till förrätt var en nyhet för barnen som med glädje satte i sig dessa.

Efter middagen åkte vi ut till ett nybyggt område med husvisning – och vilka hus!! 280 kvm med många stora toaletter och garderober. Detta är en bild på var de bor. Man börjar gräva en sjö och det som blir över bygger man en kulle av (pulkabacke) med liten bäck och park. Och sedan bygger man vägar och hus.

Sovmorgon!! Vi sov ända till 9.30, men vi kom ju inte i säng förrän kl 01. Tog det lugnt på morgonen för barnen sov längre än vi.

När alla ätit frukost åkte vi in till centrum. Solen sken när vi lämnade deras hus och strax efter började det regna. Regnet övergick till hagel för att sedan övergå till regn igen.

Vi åkte upp i Calgary Tower (C$20) och såg en bit av staden, den är såå stor. Att hitta tillbaka till deras hus på egen hand kunde vi glömma.

Vi besökte ett varuhus med en vacker trädgård inuti. Här simmade guldfiskar och sköldpaddor i dammarna och brudparen stod på kö för att vigas.

Väl ”hemma” igen åt vi en fantastiskt god fondue med en ännu godare efterrätt.

Barnen badade i bubbelpoolen och hyrde sedan en video

Efter att ha räknat lite kom vi på att klockan skulle vridas så att vi missade en timma istället för att vinna en, så det var bara till att ställa den tidigare, så vi kanske skulle komma i tid till bestämd träff i Banff. Det var inga pigga barn som öppnade sina ögon. Nu skulle vi passera flera bergspass och hoppades på gott väder.

Bönderna skulle nog gillat det – ösregn ända tills vi kom till Banff. Vi trodde att vi skulle åka på smala slingrande vägar, men stora delar av färden gick på vägar med två filer i vardera riktningen.

Vi körde genom molnen och missade alla bergstoppar, men snön låg kvar på många ställen och vi kunde ana att vyerna var fantastiska.

Det var vattenfall överallt och man kunde se hur lavinerna dragit med sig både träd och delar av bergen. Vi var framme i Banff på utsatt tid, hör och häpna.

Vi träffade familjen Kanwischer och åkte till Banff Hot Springs där vi åt en mycket god lunch hela tiden supportade av mygg.

Vi tittade på Banff Hotel både på utsidan och i lobbyn, tänk att det finns folk som kan bo i hotell som dessa.

Vi körde till Calgary, 13 mil, och det tog säkert mer än en halvtimma att köra genom stan (utan köer).

Familjen Kanwischer bor i ett fint hus alldeles i utkanten på staden. Efter en god middag och en kopp kaffe på det kröp vi ner i deras bubbelpool på utsidan. Gissa vad man kan önska sig i födelsedagspresent

Gick upp lite senare, åt frukost och checkade ut. Hotellägaren och hans ständigt ishockeypratande assistent gav oss några goda råd på vägen samt en ny karta där de goda råden var förkryssade.

Vägen de 12 första milen till Hope var spikrak, någon hade använt den stora kartan och dragit ett rakt sträck. Sen bar det uppåt, uppåt och uppåt fast vägen var tvåfilig i båda riktningarna och av mycket god kvalitet.

Forsen följde oss hela vägen med olika strid ström. Ett foto kan aldrig visa det ögat ser – vilka vyer. En del toppar hade snö, andra försvann in i molnen.

Barnen blev helt uppslukade av en Asterix-film för att sedan efter en stund fortsätta med ”Yrrol”. Vi stannade och fikade mitt i urskogen och slapp se mer än den Björnen vi själva hade med oss.

När vi närmade oss Kelowna och dess dalgång började äpple- och fruktodlingarna. Dessa täckte sedan hela bergssidorna och speglade sig i sjöarna nedanför.

På stränderna som täckte sjökanterna fanns det en hel del badande i solskenet. Vi stannade i Kelowna för barnen jublade när en Pizza Hut uppenbarade sig.

Vägen fortsatte stor och bred och strax efter 19.00 checkade vi in i sviten på ett Motel 8 i Sicamous några mil väster om Revelstoke. Vad rent och fräscht!!! Och inte så dyrt heller, bara 800 kr.

Medan Björn och Elin stannade på hotellet och tittade på barnprogram på TV gick vi andra och tittade på alla husbåtar, den lilla hamnen och badstranden.

Det var varmt både i vattnet och på land. Resten av kvällen präglades av fika och spel.

När vi väl låg under täcket kom vinden och med den ösregn, hmm det måste vara midsommarafton hemma.

Startade dagen med att hotellägaren djupt beklagade vårt ostädade rum från igår och skulle ersätta detta med den största ”sviten”. Vi tog bilen ner till stan. En av gatorna vi körde på alldeles vid centrum var fylld med människor som verkligen kommit snett i livet. Vilken misär! Här vill man inte ens gå på dagtid.

Denna gata låg mellan sevärdigheten China Town och city. Ville man se kineser behövde man inte åka till China Town, hela Vancouver var China Town och kallades Honkover i gemene mans mun. Vi åkte till våning 1 på utsiktstornet (C$39), 50 våningar upp.

Vi beskådade en fantastisk utsikt och åkte sedan vidare till akvariet i Stanley Park (C$65).

Här tittade vi på delfin, vitval och sjölejonsshower.

Vi tittade på äckliga grodor och annat blött från tropiska länder tills magarna skrek efter mat.

Elin tittade på hajar och det är nästan så man hajar till när man ser bilden.

Åkte till Gastown, gamla delen av stan, och åt en god middag på en Jazzrestaurang samt shoppade en stund. Hotellportieren sa att det var billigare att handla i Gastown.

Klockan var strax efter 18 så vi hann åka upp i bergen norr om Vancouver och se på linbanan och utsikten.

Här bodde man verkligen fint på sluttnignarna. Vi hann inte åka upp utan åkte till English Bay där vi åt var sin glass i solskenet medan vi tittade på båtar och alla rullskridskoåkarna.

Denna delen av stan kantades av sandstränder, parkbänkar och lekplatser.

Sen kopplade vi av på vårt nya och större hotellrum

]]> 14771 https://p-sons.com/2003/06/17/20030617-ti/ Tue, 17 Jun 2003 20:10:16 +0000 http://p-sons.com/?p=14769

Gick upp tidigt och packade ihop. Åt frukost och sa hejdå till vännerna (som hade packat en hel picknick-korg till oss som vi senare fann i bilen).

Vi fikade på en rastplats längs vägen. Här bjöds man på kaffe och det var fräscht överallt.

Stora fina vägar förde oss sedan mot norr och ju längre norrut vi kom desto närmare kom bergen, en del av dem med snö på topparna

När vi närmade oss Seattle som vi tänkt åka förbi, kände vi oss tvungna att åka ner en sväng genom city och se på de höga skyskraporna på nära håll. Det blev ett snabbstopp.

När vi kom till gränsen var vi tvungna att visa pass

Och när vi skulle kolla var hotellet låg i Vancouver fann vi inte pappren eller någon information i datorn. Namnet på hotellet fanns ju på vår hemsida på Internet och turistinformationen kunde sedan visa vart vi skulle.

Man kan ju undra var i hotellet rummet låg som finns på bilderna på Internet. När vi kom till vårt rum i denna totalt Asieninvaderade stadsdel, var det inte städat så vi fick ett annat rum.

Vi tog bilen ner till city, som vi trodde låg nära. Det var långt dit, men lätt att hitta och lite trafik.

Vi såg förundrat på alla höga glasbyggnader och tog bilen runt Stanley Park.

Där hade vi svårt att slita oss från de söta små tvättbjörnarna som var bra mycket tamare än de skulle.

Det var en orolig make som sov dåligt denna natten i en så kriminell stad. Han jagade bovar mer än i sömnen.

Förberedde lite för grillfesten och åkte sedan in till stan.

Besökte en ”frukt”affär som sålde enbart Apple ;-). Sen åkte vi till ett badhus i stan ($20) och barnen hade en rolig stund.

Det var en varm dag ca 28 grader i skuggan så det var skönt att bara slappa.

På kvällen hade de bjudit in 5 familjer på grillfest, bara för att de skulle få träffa ”svenskarna”. Vi hade en rolig kväll. Och wow vad vi pratar engelska – och svengelska.

Alla gäster hade med sig det de skulle grilla och bjöds på tilltugget. Våra frågor om var alla skulle sitta fick strax ett svar – på de ihopfällbara stolarna de själva hade med sig.

Vi har verkligen kul tillsammans med familjen Duffus, vi skrattar mycket och barnen har jättekul.

Till och med Elin som inte kan prata, men hon förstår och hon svarar det hon kan på engelska resten blir på svenska och så fortsätter de att leka. Thank you soo much Andy and Cindy for these just wonderful days!!!

We are glad we´ll come back before we leave for Sweden. We gonna miss you all very much.

Vi hade lite sovmorgon, åt frukost och följde sedan med familjen Duffus på en gudstjänst i deras kyrka. De sjöng lovsånger som vi, hade barnvälsignelse och sedan predikade deras pastor. Det var inte svårt att förstå. Ungdomarna hade en egen gudstjänst i annan lokal samtidigt och Christian och Björn gillade det.

Efter gudstjänsten gick vi på cafe för att dricka ”riktigt” kaffe. Hemma hos Cindy och Andy dricker vi kaffe i tepåsar, men det smakar gott.

Vi åkte hem och vilade en stund för att sedan återvända till deras kyrka och förbereda för en Hawaiifest som vi sedan var med på fast den var för ungdomar.

Barnen hade jättekul. Resten av kvällen blev en lång pratstund i familjen Duffus kök

Vaknade vid sju, börjar komma in i den amerikanska tiden. Frukosten var god – pannkakor med sylt, äpplemos och jordnötssmör. Det blir många frågor kring bordet.

Familjen Duffus består av Andy, Cindy, Ashley, Elliot och Isac. De har ett litet mysigt hus i ett område där man inte brukar låsa dörrrarna, kan det vara så i Amerika?! De bor i Corvallis (jämte Philomath) strax söder om Salem i Oregon.

Efter frukosten packade de en picknick och jag försökte återigen skicka ut sidan, men det fungerar bara med AT&T som mobilleverantör så, så fort jag fick rätt nät så gick det och rätt nät fick jag på vägen till Silver Falls State Park. Parken hade två val på gångvägar, antingen 4 eller 7 miles. Vi gick 4 miles och kunde på denna sträcka se 6 vattenfall. Sen tog vi bilen och fick på så sätt se ett till. Inget inträde till parken, men 3$ i parkering.

Först gick vi till de södra fallen 178ft, kan det vara 60 meter?

Och sedan gick vi till de norra fallen utefter små slingrande stigar. Barnen kompade riktigt bra till och med Elin fast hon inte alltid förstod vad som sas.

Den modige Björn duschade i ett av fallen. Solen tittade fram med jämna mellanrum och värmde gott.

Julgransodling

När vi kom hem åt vi en god Tacomiddag och satt och pratade en stund fram på kvällen.

Klockan ringde 7. Vi kan väl inte säga att vi känner oss pigga, men den egengjorda frukosten smakade gott.

Vi fortsatte norrut med små stopp när vi körde utefter en strand. När vi närmade oss Cresent city kom vi in i nästa Redwood-skog. Denna gången gjorde vi inga avstickare utan följde 101:an som bitvis var tvåfilig.

Den gick över många höga berg och kom efter ett tag fram till kusten igen. Vilka vyer det kunde varit om inte det varit så disigt.

Vi stannade till i Cresent city som var en lite fiskeby med sjölejon inne i hamnen.

Sen körde vi en bit till och tog en fikastund alldeles vid vattnet strax norr om Pistol River. Här var det lite varmare, men det gick höga vågor och stod varningsskyltar för tidvatten och underströmmar.

The Whale heter denna lilla ö och det var ju inte konstigt alls

I Sverige har vi husbilar, i USA har de husbussar – med bilen på släp!!

Vägen slingrade sig återigen utefter bergsväggarna och vyerna var fantastiska.

När vi kom fram till Oregon Dunes åkte vi ner till stranden och Björn och Elin byggde sandslott som vågorna tog.

Det kändes varmare både i vattnet och i luften och detta inbjöd lite senare vissa våghalsiga att ta ett snabbt dopp. Inte så skönt, men Berth, Björn och Elin kan skryta med att ha badat i Stilla havet.

Nu kurrade det i magen och vi tittade i i en pizzabutik i Newport. När pizzan nästan var klar såg vi att de inte bakade pizzorna utan bara lämnade ut dem att bakas hemma. Vi fick pengarna tillbaka och käkade macka i bilen.

Tiden går fort när man har kul och nu sprang den iväg. Vi trampade gasen i botten och åkte till brevvännen Cindy. Vi hittade huset med hjälp av Yahoos fina internetkarta och det var verkligen roligt att träffas. En bit god pizza och en stunds pratande sen somnade vi gott i deras camper.

Vaknade tidigt., innan klockan. Kroppen kändes dödstrött men hjärnan var vaken och funderade för fullt. Gick upp strax innan 6 och åt frukost. Frukost ja, det kan man verkligen fråga sig?! Ett wienerbröd och kaffe i testyrka samt juice. Vilken tur att det fanns ett fruktfat!

Vi vände om och åkte mot kusten och Stinson beach. Vägarna var som i Frankrike. De slingrade sig upp och nerför bergssluttningarna. Här vimlade det av svettiga cyklister som plågade sig uppför, det måste finnas trevligare sysselsättningar.

Vi fortsatte längs kusten och eftersom vägen fortsatte i sin slingriga bana be-slutade vi oss för att det inte kan vara en oerhört sevärd sevärdighet att komma till Point Reyes.
Vägen slickade sig utefter bergssidorna och nedanför kunde man skåda havet 100 meter ner. Här fanns inga staket, men det var vackert. I de små vikarna låg det stränder.

När vi kom ner till vattennivå stannade vi och plaskade i vattnet. Elin och Björn som jagades av vågorna i vattenbrynet var blå om fötter och ben när de kom upp. Nej, vi ville inte bada! Ganska molnigt och runt 17 grader samt en del vind bidrog inte till någon större badlust.

Vi hittade en liten matbutik och kunde köpa riktig fika som vi fikade i bilen. Den på kartan raka vägen slingrade sig vidare och tillslut kom vi till Leggett. Inne i skogen hittade vi trädet som man kunde köra igenom (3$).

Det gick till och med att köra igenom med vår Van (fast batteriet i kameran tog slut just när jag skulle ta kortet). Solen tittade fram och värmde gott.
Några mil senare körde vi in på ”Avenue of the Giants”. Här fanns det stora träd, hela Redwoodskogen full. Elin tyckte det var kul att man kunde gå in i träden, eller igenom träden. På vissa ställen hade de byggt små hus i träden. Klockan hade nu hunnit fram till 18 och det var dags att finna någonstans att bo.

Vi stannade i Eureka på ett Motel 6. Trötta redan klockan 19, då var det dags att få i sig en smaskig amerikansk middag och det räckte att dela på en pizza.

Handlade lite mat till nästa dag, körde sightseeingtur genom Eureka och somnade strax efter totalt utslagna.

Dagen startade verkligen tidigt. Vi gnuggade sömnen ur ögonen och satt i bilen på väg till Landvetter redan klocka 4 på morgonen. 6.45 lyfte planet mot Frankfurt. Det var långt att gå i Frankfurt och trots att vi gick raka vägen så blev det stressigt.

Vi passerade minst 4 kontroller där vi fick visa pass och biljetter. Och tillslut lät personalen och gå förbi kön för att vi skulle hinna. Väl på planet hade vi inte fått sittplatsnummer. En halvtimma och många omplaceringar senare lyfte vi mot San Fransisco.

Vi tänkte att vi skulle sova på planet, men det blev nog inte mer än en timma. Ganska trötta checkade vi ut utan några problem och tog tåget till biluthyrningen. Här var datasystemet ur funktion, men det gick riktigt bra ändå.

Vi fick hyra en stor Van för samma pris som den bil vi skulle hyra och skrattade en stund åt Berth som på sitt sätt testade de olika spakarna. Vilken plats vi fick i bilen, vi kan nästan klara oss utan hotell.

Vi körde lite fel i San Fransisco men fick se hela kustvägen genom city.

Vi körde över Golden Gate och ett par mil norrut för att stanna på det förbokade hotellet inte en krona finare än vad vi betalade för det.

Det lilla målet på Mac Donalds blev en stadig middag och det modigaste i familjen avslutade den längsta dagen i våra liv med ett bad i poolen, kl 04.00 svensk tid.

Hotellets pooler var vi ju tvungna att testa. Det var kallt i den stora, men den lilla, den var varm. Kate badade bara i den lilla ;^)

Vi orkade inte vara upp längre än till 7pm.

Kates dröm blir en verklighet – en resa till Kalifornien och Kanada.

Vi åker hela familjen, Berth, Kate, Christian, Björn och Elin. Tre mål har vi på resan, brevvännen i Oregon, kompisen i Calgary och att få se San Fransisco. Det skulle bli dyrare att flyga till San Fransisco och sedan från Calgary än att flyga tur och retur till San Fransisco och ta sig till Calgary fram och tillbaka med hyrd bil. Tänk vad mycket mer man kan se från bilrutan än från flygplansrutan.

AAA- en organisation som kanske kan liknas vid svenska Motormännen. De hjälpte oss att skaffa en specialkarta med inritad färdväg som bästa tipset för hur vi skulle åka. Kartan var specialdesignad och täckte hela resvägen. Vi fick också en liten kartbok med just vår resväg med lite information om en del sevärda städer längsvägen samt stadskartor över större städer.

Från AAA har vi också fått tjocka turistböcker med information och en del hotelltips.

Vi köpte resan av My Planet som också hjälpte oss att hyra en bil via Avis. Mycket information hittade vi på Internet och vi bokade hotell i San Fransisco och Vancouver före resan.