Grattade mamma på sängen. Åkte upp till Alkmaar, gick en liten promenad genom den lilla söta stadens centrum, det var molnigt och 18°.

Alkmaar är känt för sin osttillverkning och ostmarknaderna.

Den lilla staden är full av kanaler och kyrkklockan spelar melodier vid klockslagen.

När vi i lugn och ro gått omkring i staden kom vi på att det var väldigt bråttom. Kate hade räknat fel på 10 mil.

100 km/h var vi tvungna att ha i snitt för att känna oss säkra på att hinna med färjan. Men i Hamburg var det stopp. Vi stod i bilkö i en halvtimma, och trots att barnen suttit i bilen hela dagen gnällde de inte.

I Hamburg satte spänningen in och det blev en riktigt spännande resa till Kiel – skulle vi hinna ? Jo, vi hann, vi körde rätt på färjan tio i sex, pust.

Vi andra shoppade i Dover, en liten shoppingstad. Sen var det dax att köra fram till färjan.

Portmouth

En nyfiken Christian tittade in i det lilla fortet vid stranden

En timme senare fikade vi vid stranden, och barnen fick ta sej ett dopp. Sen var det dags att fara vidare igen.

Färjetrafiken var tät långt utanför kusten

Efter frukost på filt åkte vi upp till Yeovil. Där i närheten stannade alla pojkar stora som små på ett ”Airfleetmuseum”. Här kunde man se alla slags flyg och till och med få gå ombord på en Concord. Muséet hette ”Fleet air arm”.

”Flickorna” åkte till Wilton House som var ett slott (som hade en jättelekplats i trädgården) och låg c.a 4 mil nordväst. Här planerade Churchill de stora slagen under andra världskriget.

Men det var nog lekplatsen som var det mest uppskattade med platsen.

Åt på Mc Donalds för vi var jättehungriga. Fick tag i ett B & B (£45), om än med viss möda, som låg i Salisbury.

Tackade för oss (£82) för två nätter. Åkte till Torquay över Dartmoorheden. Stannade och gick i affärer. Det märktes att Sverige anordnade språkresor hit för vi hörde vårt språk lite överallt.

Statyn på torget såg annorlunda ut – och det var den också! Den blinkade åt mig och efter en liten stund så bugade han sig och lyfte på hatten.

Sen åt vi på ”PizzaLand”, det var inget vidare, men dyrt (£15,5). Handlade mat och åkte vidare längs slingriga vägar upp och ner.

Powerhill Castle

Hittade en camping syd om West Bay, Burton Bradfort, som låg nere vid vattnet. Där fikade vi när vi hade satt upp våra tält.

Sov i tält den natten (£5), det var fruktansvärt kallt. Berth och jag som låg i 8 – 10° ihopdragna sovsäckar med Elin mellan oss fick ta extrafilten, som skulle fungera som madrasstopp, som extra täcke. Christian och Björn sov gott i sina nya sovsäckar.

Vem vinner när man brottas med morfar?

Den ombyggda ladan som vi bodde i låg på en höjd med en fantastisk utsikt över Dartmoorheden.

Paret som hade gården var trevliga och sörjde lite att de inte kunde prata med barnen eftersom de inte kunde engelska.

Efter en jättefrukost med beacon, omelett, korv, potatiskaka + vanlig frukost åkte vi på småvägar ut till…

… Bude vid västkusten. Solen tittade fram mellan lätta moln, 18°. Gick på en stenfylld strand i halvstorm.

Det var på väg att bli ebb så vattnet strömmade ut och pojkarna byggde fördämningar och hade jättekul, ”flickorna” plockade sten.

Det var branta backar uppför och lika branta backar ner igen, ända upp till 25° lutning, men utsikten var fantastisk.

Åkte vidare söderut till en liten by, Cambeak, där vi fikade.

Den mytomspunna födelseplatsen för Arthur – Tintagel – var ett måste på vägen.

Det kanske inte var så mycket att se när allt kom omkring och förresten har Arthur verkligen funnits.

Perranport

Vi stannade i Perranporth, medan mamma, pappa, Ewa och Peter åkte vidare till Lands End.

Det var krigsövning på stranden, med massa fallskärms-hoppare som hoppade från ett Herkulesplan och sedan rodde upp på stranden i gummiflottar.

Vi gick ner för ”stupen” till stranden och la oss där en stund. Skönt med den avkopplingen.

Berth badade med barnen.

Längst in i bukten låg själva byn, men den hann vi inte titta på.

St Ives

Sten vid de branta klipporna som stupade ner i havet.

Här fanns minnesstenar över personer som försvunnit utför stupen.

St. Ives var en helt underbar liten by med sandstränder runt om till och med inne i hamnen.

Vi hittade en fiskrestaurang och Berth, pappa och jag åt hajstek, vilket inte smakade något speciellt, som torsk kanske, (£30).

Vi åkte tillbaka till det B & B som vi bodde på natten innan. Det blev sent – 00.00. Trötta, sov mycket got

Startade dagen med en god frukost, här fanns nog allt man kan tänka sig på frukostbordet.

Vi tittade på Caen Hill Locks, ett slussystem med 16 slussar på rad och 29 slussar inom 2 miles.

Smala kanaler och lika smala långa pråmliknande båtar. Den sortens semester lockade inte så mycket.

Bath

Vi åkte till Bath, en liten mysig stad som man hade kunnat lägga ett par dagar till i.

Vädret var inte så fint idag, moln och regnskurar. Tittade på katedralen (som var full av byggnads-ställningar inuti ) och fikade på ett litet cafe´ (£8)..

Till Ewas stora besvikelse åkte vi från Bath redan efter c.a 3 tim, bara för att kunna få tag i ett B & B och komma en bit.

Vi åkte söderut på småvägar och stannade till i Glastonbury och handlade mat. En liten by med väldigt många skumma människor och en otrevlig stämning, här ville vi inte stanna länge.

Så letade vi efter någon fin rastplats men vi fick nöja oss med en asfalterad avfart.

Vi grillade på marken och satt på filt, men det var gott med mat.

Vi åkte genom skogstunnlar och tillslut mötte ägaren oss vid en pub i närheten.

Way Barton Barn, Okehampton

Vi fick tag i ett B & B för bara £ 26 / dbl i Okehampton vid Dartmoor-heden. Det var jättefint men väldigt svårt att hitta.

Huset var en ombyggd lada, verkligen trevligt inrett och granne med ägorna låg Dartmoorheden.

Vi var jättetrötta. (Syns på Elin, eller hur? )

Startade dagen med frukost på rummet. En dag som började med sol, lätta moln och 20°. Körde en fruktansvärt krånglig ringväg genom utkanten av London till Richmond. Parkerade där och tog tunnelbanan in (familjekort £3.30).

Vi delade på oss igen. Pappa, Ewa och Peter gick på Madame Taussand, och vi andra åkte till Buckingham Palace, just då hade det varit vaktavlösning och alla marscherade tillbaka, det var roligt att se.

Åkte till Oxford Street och gick lite i affärer.

Träffades allihop där och gick till en Mc Donalds och åt middag (£10.50).

Tog t-banan tillbaks till Richmond och bilarna.

Mat på Mc Donalds, alla var nöjda

Körde i kö till Windsor Castle, vilket otroligt stort och mäktigt palats.

Det var inte heller så lätt att hitta. Vi kunde inte köra av på den vägen vi ville, utan fick köra på andra småvägar än vad vi tänkt, men vi kom fram tillslut trots en usel skyltning.

Det var stängt så vi fikade på en gräsmatta i närheten med Themsen flytande alldels jämte, vi hade sällskap av en massa knott.

Mätta åkte vidare, något stressade, på motorvägen västerut mot ett Bed & Breakfast som låg nära Bath utanför staden Devizes, som jag hade ringt och bokat. Små halvt övervuxna skyltar på c.a 1 m höjd, ibland fick man vända sej om för att se vad det stod på skylten åt andra hållet.

Lower Foxhangers farm

Huset var litet och mysigt och byggt på 1700-talet. Det låg alldeles vid Avon Canal och en massa slussar. Till deras ägo hörde även en liten båthamn med kanalbåtar som de också hyrde ut.

Små fina rum, med sneda och vinda golv. Varje rum gick i sin egen stil, men allt i varje rum hade samma mönster. Sov gott. (£43)

Vi tog pendeltåget (£18, för familjen) från Dartford till Charing Cross i centrala London, sen tog vi oss fram med tunnelbanan.

Vi startade vår Londontur med ett besök på Trafalgar Square. Här fanns det duvor, och de var inte rädda för människor.

Christian tyckte att det var jätteroligt att mata duvorna.

Eftersom vi ville se olika saker så delade vi på oss och familjen Petersson åkte till Tower Bridge.

Precis när vi kom ut på bron var det en millitäruppvisning med snabba småbåtar, helikoptrar, jaktplan och militärflygplan från olika tider.

Gubbar åkte via lina från helikoptrarna ner i båtarna medan de körde, helikoptrarna körde väldigt lågt, och vi hade verkligen första parkett.

Pojkarna var i extas. De hade fått köpa en engångskamera på båten och nu tog de kort!

Solen sken och det var 25°.

Vi gick vidare därifrån till Cathrine Docks, detta mysiga ställe som en oas i storstaden.

Och så tog vi var sin glass för vad kunde vara godare än en glass i solskenet. Vi gick omkring och studerade de fina fritidsbåtarna.

Tog tunnelbanan till Picadilly Circus där vi hade bestämt träff med mamma och pappa, som inte kom för de satt fast i en guide-turistbuss som tog den STORA rundan i London.

Men det fanns mycket att se. Det började ryka väldigt mycket ur en vånings-buss och alla människor rusade ut, det blev kaos på gatan och brandbilen som efter en stund kom, kunde aldrig komma fram till bussen utan brandmännen fick ta sej dit till fots.

i gick till Liecester Square och åt grillade revben + bakad potatis (£21)på Adams Ribbs, mmm gott!

Sen träffade vi de andra på Picadilly Circus, och gick vidare till Hamleys – det stora leksaksvaruhuset. Där uppstod den stora våndan, vad skulle man köpa för sina pengar??

Det slutade med att Björn inte köpte den stora byggsatsen som han ville ha utan micro istället, och Christian köpte – ingenting.

Gick till ett litet café på en sidogata till Regent Street, drack kaffe och åt glass (£15).

Tog bussen (barnen fick sitta där uppe) till Hyde Park, och Speakers corner. Gick igenom parken till Hyde Park corner. En härlig promenad.

Barnen hittade ett träd som de inte sett maken till – en riktig koja, fast den luktade inte gott inuti.

Därifrån åkte vi tillbaka till hotellet med tunnelbana/pendeltåg. Handlade ”som vanligt” på en mack. Fikade på rummet 22.00.

Vi åt en mycket enkel frukost, painriche med marmelad och the. Sen åkte vi till färjan (framkörning en 1/2 timme innan).

Det blev dimmigare och dimmigare ju närmade Dover vi kom. Vi såg inte kusten alls förrän vi var 100 meter från land.

Berth och Kate satt i baksätet. Det gällde att vila när man satt bak så man orkade tiden i framsätet då det gällde att hålla sig vaken.

Vi tog oss på mindre vägar till Canterbury, staden med rik historia och en av Englands mest kända katedraler.

Dimman lättade och himlen blev blå med lätta moln, 25°.

Vi gick till katedralen. Den var inte så fin, fast stor.

Staden var verkligen mysig, så vi gick på gågatorna lite.

Vi åt på Pizza Hut (£ 11). De andra ville inte äta på PizzaHut utan på en riktig restaurang.
De valde Kidney Pud. Hmm och frågade sedan oss vad det var de egentligen ätit? Njurpudding!! Det smakade inte så gott och blev inte godare med vetskapen om vad middagen var.

Körde vidare mot London, handlade lite mat på vägen. Vi åkte vidare ut på Isle of Sheppey till utkanten av byn Sheerness.(Långt ut i Themsens utlopp).

Fikade på en stenstrand.

Det blev ebb så vattnet sjönk mer än två meter medan vi satt där. Vi plockade roliga stenar allihop. Barnen och Berth badade, det var varmt i vattnet.
Åkte till London, det var svårt att hitta till hotellet.

Vi fick åka genom Dartfordtunneln och tillbaka över bron, och betala båda vägarna, men sen hitade vi. Ett fräscht hotell med ett toppen familjerum, med toa/dusch på rummet. Bänken kunde man fälla ner så det blev en säng, och det fanns vattenkokare på rummet, samt kaffepulver och thepåsar.

Tog bilen in till London på kvällen, det var långt! Det gick hyfsat att ta sej in till centrala London, men väl inne i centrum var det hopplöst att ta sej fram. Alla körde väldigt fort och det finns ju nästan inga skyltar, så det var svårt att följa med på kartan var vi var.

Vi stannade till vid Greenwich, och tittade lite på Cutte Sark. Vi hade tänkt att åka så att barnen fick se Tower Bridge och äta en glass. Men vi hittade aldrig rätt väg till bron och alla glasskiosker var stängda, så vi fick trötta och hungriga återvända den långa vägen hem igen runt en mack för att få tag i lite frukostmat, (för hotellfrukosten var dyr)
Kvällstemperaturen var 20°.  Vi var hemma 23.30
KÖR ALDRIG BIL I LONDON!!

Vi åt frukost på båten, samt packade matsäck. Åkte bil hela dagen och stannade strax söder om Bremen. Där fikade vi ljummet kaffe och ”Stena”-mackor. Vädret var grått – regn och 10°.

Vi åkte vidare, tog en kissepaus vid en mack och ringde till hotellet i Calais och bekräftade bokningen.

Vädret blev bättre och solen tittade fram mellan molnen, temperaturen steg till 23°. Vägarna genom Tyskland var fina så man kunde hålla god hastighet.

Vi åt middag på Mc Donalds i Neukuchen-Vluvn (35Dm), barnen var nöjda. Samtidigt passade vi på att tanka. Vi körde lite fel vid Gent (Belgien) så vi var framme i Calais vid 21-tiden.

Nu hade molnen skingrat sig och solen sken klart, temperaturen hade stigit till 21°.

Vi hittade hotellet utan svårigheter.Det var enkelt, men rent. En trevlig herre vid disken talade flytande engelska, det gillade vi. Det var första gången vi tog in på ett Formulehotell, men inte den sista.

Inspirerade som vi var passade vi på att åka in i Calais på ”sight-seeing” samt kolla in färjeläget.

Tröttsamt att resa…

Vi åkte tillsammans med barnens mormor (Elsie) och morfar (Sten), samt moster (Ewa) och morbror (Peter). Barnen var inte så gamla, 10, 8 och 3 år, då var det ganska skönt att vara många vuxna som kunde turas om att underhålla dem.

Först tänkte vi ta Englandsbåten från Göteborg till Harwich, men det blev alldeles för dyrt så vi bestämde oss för att åka till Kiel och sedan Calais – Dover. Stena Line hade ett bra paketpris på denna turen.

Vi planerade resan och det var en självklarhet att vi skulle bo på Bed & breakfast. På turistmässan fick vi från Brittiska turistbyrån mycket bra ”Bed & breakfast”- kartor med telefonnummer och beskrivningar till flera hundra Bed & breakfast-boende.

Vi satt med karta och miniräknare och räknade ut hur långt man kunde komma per dag, vad B & B skulle kosta per natt, bensinen per mil och färjekostnader mm.

Kostnader:

Bensinkostnader: