Det är inte alltid så lätt att hitta ett boende. Skylten står precis där man ska svänga in och den är inte så stor heller. Men vi bodde bra och fick frukost, bröd, smör, marmelad, sur yogurt och espresso. Utsikten var vilsam och den vackre katten vaktade på oss.
Berth sköljde av bilen och Kate uppdaterade sidan innan det var dax att åka vidare.
Vi var snabbt nere vid kusten och utsikten från de klippiga vägarna var fantastisk.
Men det var brant och Kate blundade varje gång Berth skulle köra av på en liten parkeringsficka för att kolla utsikten.
Så många helt fantastiska stränder och ändå fick vi inte kort på alla. Svåråtkomliga blev mer folktomma och konstigt nog så de med betalbara parasoller hade flest besökare.
Vi stannade på en av de stränder som guideböckerna säger ska vara en av de finaste, Spaggia Tueredda, men vi såg knappt stranden för alla parasoll och människor som fanns där.
Vi tog en fika på stranden. Det gjorde getingarna också, speciellt skinka. Det räckte med ett oövervakat bett och man blev stungen i tungan. Kate som tidigare visat tecken på att inte tåla getingstick tyckte inte det var så kul. Tungan svullnade upp och det kändes även i läppar och tänder. Det blev en tur runt ett icke öppet apotek och sen ner i Kates medikamentväska. Ibummetin och Atarax var det som fanns och efter ett par timmar verkade det ha avstannat, puuh.
Vi hittade en annan liten strand med skön pluttstenssand. Santa Marherita. Här stannade vi tills solen gömde sig bakom träden.
Vi fortsatte till Nora som skulle vara känt för sina arkeologiska utgrävningar, men köpte men inte biljett fick man inte så mycket se. Stranden som låg alldeles jämte så jättefin ut och det var full aktivitet på den trots att klockan blivit 19.
Vi åkte genom utkanten av Cagliari till ett B&B som vi hittat. Inte såå lätt att hitta det förstås.
Fräscha rum med delad toalett. Men det var bara vi som bodde där så vi fick ha toan för oss själva.
Det var härligt att vakna på landet. Och ändå var vi så nära det klippiga och kusten och alla de fina stränderna. Eftersom vi inte är förtjusta i folkfulla poppisstränder var inte heller denna av guidboken rekommenderade stranden en som vi ville ligga länge på. Getingstick är INTE kul, speciellt när de inte pratar annat än engelska och allt är stängt mellan 13-17. Tur var väl att Kates neccisär hade en del medikamenter att bjuda på. Atarax och ibummetin gjorde nytta.
Nora tyckte vi inte var något att se alls för vi betalade inte inträde. Stranden bredvid var fin och full av aktivitet även om solen inte längre lyste på den när vi var där.
Vi hoppade över Cagliari, det får vi spara till nästa gång vi kommer till Sardinien. B&B var fint men låg krångligt till precis vid en stor genomfartsled. Parkering fick man hitta i kvarteren bakom det stora hyreshuset som B&B låg i.