Vi vandrade en knapp kilometer på slingrig men välbyggd stig till stranden med sand. Den gick högt ovanför vattnet med fin utsikt, svindeln gjorde sig påmind.
Calette di li Cossi, heter denna fina stranden som vi kom fram till. Här låg vi hela dagen i lagom fläkt från havet. Bokläsning i öronen gick så där när sömnen tog över.
Vattnet är ungefär 25° så det är gott att ligga i.
Berth tog med sig kameran på sin snorkeltur. Här finns fisk även om de inte är lika färggranna som de i Thailand.
Stranden från vattnet sett visar hur höga bergen är runtomkring.
Costa Paradiso som området heter där vi bor är fullt med små hus som klättrar upp med bergssidorna. Det är nästan så man måste veta att de finns där för att man ska kunna se dem.
Stugan hade väl mer att önska vad det gällde inredning. Mest saknar vi avlastningsytor och krokar. Var gör man av sin handduk? Frysfacket kunde vi fixa till själva.
Berth och Mats tog sig ett dopp i poolen.
Sen tog vi oss med bil till den närmaste staden som på den lilla kartan såg ganska stor ut. Roligt att testa restaurang i bergsby. Det var en slingrig väg som tog oss dit och vi hittade det som synes vara den enda restaurangen, en pizzeria!
Fantastiskt goda pizzor. Här kan man inte engelska någonstans, några knaggliga ord men sen är det italienska som gäller. Men glada och trevliga är de och mat får vi.
Centrum på Aglientu, som på den stora kartan visade sig vara en liten prick. Men byn var välordnad och fin. Fina hus och många blommor.
Kusten runt Costa Paradiso är mest klippig med ej liggvänliga klippor. (På vissa ställen har de fyllt med betong för att få en platt yta). Men om man orkar gå de ca 800 meterna på den fint byggda stigen kommer man till den enda stranden i området som vi hittade. Och den var fin! Bebyggelsen klättrar näst intill obemärkt längs bergssluttningarna. Alla husen har samma bergfärg och smälter in så man knappt ser den. På kvällen åkte vi till en liten bergsby som hade en restaurang vad vi kunde se. Den serverade oss endast pizza, men vilka pizzor!!
