Idag gick vi upp lite tidigare och åkte den 12 mil långa sträckan till Pompei. Man hamnade, som Peter sa, rätt in på en parkering. Kolla in övergångsstället, de tre stenarna!!
Pompei var en helt fantastisk upplevelse. Björn sa: “Men mamma, jag trodde detta var en liten gata med ett par hus”
Detta var Forum eller som vi säger stadstorget 147m långt, med vulkanen Vesuvio i bakgrunden.
Det var väldigt många ganska så intakta byggnader så man kunde lätt tänka sig hur det sett ut.
Den lilla gatan var närmare en kilometer lång och staden var nog ungefär lika bred. Det var närmare 40° i skuggan så man undvek solen i möjligaste mån, idag var det verkligen varmt!
Detta är utomhusteatern, stora teatern i grekisk stil, som rymde 5000 personer. Men de hade en mindre teater också som hade tak.
Det fanns idrottsarena med pool och en tävlingsarena. Och det fanns också ett förnöjelsetorg med bla annat en bordell med målningar på väggarna som visade vilka tjänster man kunde köpa.
Några hus eller palats hade väggarna kvar med målningar på och golv av mosaik.
Detta är en restaurang, bänkarna var klädda med marmor.
Det fanns gipsavgjutningar som visade några av människorna som inte hann ut från staden, men de flesta av dessa hade flyttats tillsammans med andra lösa föremål till ett museum i Neapel.
Amfiteatern såg ut att vara ca 150 m lång med läktaren och rymde då 20 000 personer.
Här hade de gladiatorspel både med och utan vilda djur.
Vissa hur hade fina trädgårdar med fontäner och kanalsystem och målningar som var mycket väl bevarade.
Vi lämnade Pompei och tänkte ta kustvägen hem. Den gick genom Neapel. Usch för Neapel. Det sägs, se Neapel och sedan dö, vi säger se INTE Neapel.
Trafiken var horribel. Där det var planerat 3 filer fick det plats 4 – 5 bilar i bredd och så dessa motorcyklar, som trängde sig emellan och zick-zackade sig fram. oftast med 2 eller fler passagerare.
Vår syn av Neapel var smutsig, sliten, rörig, stökig och
fruktansvärt nedgången och så alla dessa stenbelagda gator.
Som ni förstår tog det lång tid hem och vi var alla helt slut. Det fanns ingen energi kvar till annat än rent slappande, och ett par tvättmaskiner ;^)
Sammanfattning:
Jag förstod på Peter ( minarbetskamrat) att Pompei ska man inte missa om man finns hyfsat i närheten. Jag tror nog man kan säga – ta dig till Pompei (innan det blir förstört). Det var en upplevelse att få se hur välbevarat allt var och vilka duktiga människor de var redan då. Vilka byggnader det måste ha varit och vilka målningar som fortfarande kunde beskådas på vissa väggar.
Man kan väl rekommendera att besöka Pompei på vår eller höst för det var fruktansvärt varmt även om det kunde fläkta lite på gatorna. Vi köpte oss en prisvärd bok om Pompei som blev vår guide under vandringen. Pompei är stort och vi såg bara en liten del av staden, det tog oss närmare 4 timmar.
Jag tänkte väl inte alls när jag sa “vi tar kustvägen tillbaka”. Den såg ut att gå precis jämte vattnet hela vägen, men passerade rätt genom Neapel. Hela staden var stenbelagd och bilen skakade sig genom en väg byggd för tre filer. I dessa filer knödde sig alltid fyra bilar i bredd, där emellan zick-zackade sig motorcyklarna oftast med minst en passagerare på och alla utan hjälm.
Alla bilar bytte filer och då väntar man inte på lucka utan bara kör så får de som är rädda om sina bilar flytta på sig. De motorcyklar som inte kom fram tillräckligt fort tog trottoaren eller den upphöjda mittbarriären eller varför inte, det fanns ju lite ledig plat i motsatta riktningen – då tar man den så får de bilar som skulle gå ut i den filen så vackert gå tillbaka igen. Spårvagnsspåren är perfekta att köra på om det ändå inte finns spårvagn där. Detta var en mardrömsfärd!
Daily story
Pompei was really worth to see. Som much so good condition from so long ago! But it was VERY warm, almost 40°C so we seached for all shadows. If you´´l ever go to Italy, visit Pompei! We drove through Napoli on our way home, do NEVER drive throught Napoli. Too much cars, too slow, too hard to find.